13 år. Sova över hos bästa kompisen. En bror som är 18. Väcker mig mitt i natten, kysser mig. Spännande.
Andra gången. Sova över. Väcker mig. Visar sitt könsorgan. Tvingar mig att hålla osv. Jag går därifrån. Han blir arg.
När jag berättar sen för mina vuxna så tror ingen på mig. Bevis finns, mina Ord. Slutar med att jag får be om ursäkt för att jag ljugit. Alla är arga på mig. Hat och våld i hemmet för all oreda jag skapat. Tänk att ingen trodde på mig. Idag vet alla. Men han fick inte någon konsekvens. Bara jag. Han får leva med det resten av sitt liv.
10 år senare uppger min mamma att hon tror på mig. För att jag har pratat om det i 10 år.
Igår när jag besökte utelivet. Då var han där i baren. 20 år senare. 20 år äldre. Vad är oddsen. Han har ju familj och barn.
13 åriga jag ville ha uppmärksamhet. 33 åriga jag ville slå honom i huvudet. Jag valde nuet och lugnet, styrkan, min trygghet som är skapad under många års tid.
I morgon ska jag läka mitt inre barn med två timmars meditation.
Idag ska jag umgås med min magiska dotter och påminna mig själv om att jag är en närvarade och kärleksfull mamma
Tack för allt fantastiskt ni gör!
/Anonym
Denna berättelse har även publicerats på Facebookgruppen dumpen.se
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA
Swish: 076-0075779
