Jag är en ensamstående kvinna på 35 år, mamma till 2 barn.
Jag blev utnyttjad sexuellt som barn av en gubbe och råkat ut för annat med. Jag var väldigt tystlåten och ”snäll” som liten.
Det jobbiga för mig nu, är att jag hoppades på att inte få en dotter. Jag vet självklart att pojkar också råkar illa ut. Men det är något som sitter djupt i mig.
Jag fick först en son, som är väldigt pratsam, han kan prata med vem som helst, ge ut information som jag inte känner mig okej med. Det är något som vi pratar mycket om, vad man säger till främlingar och det har blivit lite bättre med åren.
Sedan fick jag min dotter, hon är så lik mig i sin personlighet kring främlingar. Blyg. Dock har både jag och hennes pappa varit väldigt accepterande kring hennes blyghet och vi skulle aldrig sätta henne i någon annans knä då hon inte vill det, eller tvinga henne till kramar/pussar. Vi försöker stärka henne på alla sätt vi kan genom att hon får vara precis som hon är. Själv blev jag alltid nedtryckt och överkörd som liten.
Men jag är rädd. Rädd för att träffa någon. Jag är singel och jag vill så gärna träffa en man. Men hur ska man kunna veta att någon har rätt intentioner? Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om jag bjöd in någon i mitt liv som ville mina barn illa.
Jag har idag ett ganska ensamt liv där fokus ligger på mig själv och givetvis mina barn. Men jag känner denna saknad kring tvåsamhet.
/Anonym
Denna berättelse har även publicerats på Facebookgruppen dumpen.se
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA
Swish: 076-0075779
Slösa inte ditt liv på att gå och vara rädd. Risken för att dina barn skulle bli utsatta för övergrepp är 0,000. Vet du varför de aldrig kommer att bli utsatta? Just för att de har en skärp och smart mamma som dig. Jag har inga barn själv men däremot har jag syskonbarn som är mitt allt. Jag har pratat jättemycket med dem om pedofiler. Jag vet att de aldrig skulle låta någon röra vid dem. De vet var gränsen går. De har fått lära sig hur pedofiler manipulerar, hotar osv. De skulle säga till direkt om någon vuxen skulle röra vid dem på ett olämpligt sätt. Pedofiler vågar inte ge sig på barn som kommer från en kärleksfull/trygg familj. De väljer noga ut sina offer. Våga dejta. Alla är inte pedofiler. Min systerdotter älskar min sambo. (Hon är 8 år) Varje gång hon ska hälsa på oss blir hon överlycklig. Hon känner sig trygg med min sambo och varje gång vi skiljs åt kramar hon honom och vägrar nästan att släppa taget. Såhär skulle aldrig ett utsatt barn göra mot sin förövare. Var alltid uppmärksam på hur barnen beter sig inför närstående män. Många föräldrar gör fel som inte pratar med sina barn om pedofiler. Det är viktigt att lära barnen att ingen får röra dem på ett sådant sätt. Jag pratar fortfarande med mina syskonbarn om pedofiler. Jag gör det för deras skull. Minst 1 gång i månaden går vi igenom vad en pedofil är för något osv. Jag kommer fortsätta prata med dem om det tills de blir så pass stora så de klarar sig själva.
”Hon känner sig trygg med min sambo och varje gång vi skiljs åt kramar hon honom och vägrar nästan att släppa taget. Såhär skulle aldrig ett utsatt barn göra mot sin förövare”
Dar har du fel. Ett barn som blir utsatt for fysiskt/psykiskt/sexuellt vald kan tvartom visa en preferens for den personen och agera ”klangigt”. Det ar ambulent for samtidigt som barnet kan kanna att det ar fel det som hander vill det ”fixa” det som ar fel genom att vara ”extra snallt”. Darmed inte sagt att din sambo ar pedofil men var forsiktig med att generalisera om hur utsatta barn agerar…
Med all respekt, det finns vissa pedofiler som är mjuka och försiktiga med barnen de utnyttjar, och barnen mår bra ett tag under de ”lekar” som pedofilen samtidigt säkerställer att barnen kopplar ihop dessa handlingar med ”kärlek”, särskilt om de är ganska små för barnens hjärna uppfattar inte sex. Det här typ av pedofiler brukar vara närstående, pappor, eller dylikt, och de gör att barnen söker deras närhet och så får de utnyttja dem ofta. Det är min berättelse, så gjorde min pappa. Och jag hade blockerade allt som hände från stunden jag inte längre tyckte det var så roligt. Och glömde på en gång så fort jag lämnade hans sovrum. Jag var pappas flicka, älskade honom, kramade honom inför alla och pratade guld och himmeln om hur stolt jag var om honom framför alla, och han gjorde likadant med mig inför alla. Min syster tror fortfarande att jag gillade det han gjorde och att jag sökte själv honom för att jag ville. Jag vet inte när han började, jag bara minns sista dagen, den dagen som 14 åring när jag hoppade ut från hans säng i god tid och tankarna jag sa till mig den dagen när han började smaka, som alltid, min vänstra bröst med hans höger hand: -” vist var detta anledningen till att jag inte vill komma och mysa och kittla med honom, och nu ska jag verkligen göra som jag bestämde mig alla andra gånger, men inte gjorde förr, när handen börjar komma ner på min mage jag lovar mig, förbereder mig, nu, det måste var nu, om handen kommer ner under naveln, då är det dags tt lämna sängen på en gång, -handen glider ännu längre än naveln-, men då, säger jag till mig själv, om handen rör vid trosan, då är det dags att hoppa ur sängen, den här gången måste jag lyckas göra det, det är bara att skynda ut härifrån, utan tvivel, inte som alltid, inte som alla de andra gånger, den här gången måste jag inte bara tänka, jag ska göra det, jag ska göra det, hans finger börjar komma försiktigt under trosan, och jag sticker iväg!!! Jag gjorde det!! Jag lyckades! Jag är smart, och glad, och lycklig och gör mitt liv utan att någonsin minnas något om det hemska. Bara så att det förekommer att jag har haft destruktiva förhållande med män, tills jag 15 år senare fick jag minnas detta, och några små detaljer till. Och jag konfronterade honom, och min mamma och allt gick åt helvete, för hon typ nekade det, eller påstod att sådana här saker händer kvinnor, eller att vad förväntar jag mig från henne nu, och sånt skit snack.
Så nej, jag ska inte säga att du kan lita på.män, tyvärr. Även om det finns goda män, du ska absolut inte låta dina barn komma för nära någon man alls, tycker jag åtminstone, tyvärr..inte ens den man du.älskar och litar på. Barnen först, alltid först. Och prata om kroppen, respekt och att man också kanske gör något eller låter någon göra något, och sen känns det jobbigt kanske att berätta att man ville själv i en början, men det är inget fel i det, det kan hända att.man råkar ut för något liknande, alla kan drabbas, och det handlar om att våga berätta så fort som möjligt också, att lova barnen att även om någon säger att jag kommer inte tro eller hjälpa hen. Berätta för barnen att det kommer du som vuxen som älskar dem absolut göra, och det alltid kommer att bli bättre för dem som barn om de berättar än om de håller det för sig. För alla kan råka bli skadade, det är inte barnens fel. Det tycker jag man ska säga till barnen också. Självklart ska man lära dem att det finns visa område i kroppen som.är privata , och att ingen får tvinga en att göra något, men inte bara det.