Min pappa försvann tidigt ur våra liv. Han höll sig borta för att slippa betala underhåll, vilket gjorde att mamma inte fick bostadsbidrag, socialbidrag eller underhåll eftersom hon stod som gift.
Han köpte bilar, bodde på hotell och levde som en kung o räkningarna skrev han i mammas namn.
Vi fick ärva kläder och vid jul hade alltid tomten ringt o sagt att han var sjuk för det fanns inga pengar till julklappar.
En man i min pappas närhet visste hur vi levde och ringde o berättade var han fanns.
Mamma lånade pengar och bil och körde med oss 80 mil för att han skulle skriva på skilsmässan.
Hon hade då träffat en man som var mycket äldre och jag tror att hon gifte sig med honom för att rädda oss barn från det tragiska liv vi levde. Levde jag inte redan i helvetet så började det nu!
Jag vet inte hur gammal jag var första gången han förgrep sig på mig. Den sista minns jag som igår men då hade jag styrkan att säga nej. Jag hade då fått mitt första barn, Jag blev omöjlig att ha att göra med i tonåren. Letade efter kärlek men det visade sig alltid att dom bara ville en sak och när dom fått det så betydde jag inget mer än att jag blev stämplad som hora. Vilket jag än idag får känna av och lida för.
Efter skolan var det min styvfar och på natten kom min bror och tvingade mig till det dom ville ha.
Jag ville verkligen inte vara hemma, men ingen ifrågasatte varför mina betyg sjönk till botten och varför jag hoppade av skolan. Jag flyttade 90 mil hemifrån och fick jobb på en kursgård även där blev jag utnyttjad av min chefs make som började förgripa sig på mig.
Till slut orkade jag inte stanna och flydde därifrån och hem till helvetet igen.
Min kropp var till för alla kändes det som.
Jag har blivit utnyttjad av killar, min bror, min styvfar,2 läkare, på arbetsplatser med flera.
Jag försökte räkna på hur många som förgripit förnedrat, misshandlat mig psykiskt och fysiskt utnyttjat mig men det är så många att jag omöjligt kan komma ihåg alla.
Jag har aldrig talat om för någon även om jag tror att mamma måste ha märkt av det men inte vågat säga något.
Jag skulle skriva hur mycket som helst om hur utnyttjad jag blivit både som barn och vuxen.
Jag lever idag som sjukpensionär trots att alla i min närhet vet min ekonomiska situation så är det mig dom ringer när dom behöver mig för att t ex ordna kalas, baka åt dom, skjutsa dom eller för att låna pengar mm mm. Många gånger har jag lånat ut mina sista kronor för dom vet att jag inte kan säga nej.
Ibland undrar jag om det står i pannan på mig att ”utnyttja henne”.
Känner sådan skam att jag inte med ord kan förklara, det går inte en dag utan att jag blir påmind.
Visst jag var omöjlig men det var inte utan orsak och jag önskar så att dom jag gjort illa i min tonårs tid ska förstå att det bara var mitt försvar. Dom som känner mig vet att jag inte är någon elak människa utan tvärtom alldeles för snäll.
Har aldrig kunnat prata med någon om allt jag gått igenom. Jag lider i tysthet vill inte att mina barn ska få veta hur jag mår inom mig. Jag vill inte tynga någon med det.
Jag har många fina stunder givetvis men nätterna är ett helvete, finns inte en dag som jag inte tänker på allt!
Jag önskar ingen att må som jag gör med skammen och rädslan att det ska komma ut. Bor på liten ort o vet hur det skulle pratas mm.
Finns så mycket jag vill skriva om men det är första gången jag öppnar mig.
/Anonym
Denna berättelse har även publicerats på Facebookgruppen dumpen.se

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA

Swish: 076-0075779

2000

5 thoughts on “Vem kommer i natt?

  1. Det där ledsamt. Man går bara till tingsrätten och säger att man vill skilja sig. Ingen behöver skriva på något. Om ena parten inte vill skilja sig eller om man har gemensamma barn, då krävs en betänketid på 6 månader. Efter dessa 6 månader, så upplöser domstolen äktenskapet om någon part fortfarande vill skiljas. Om man sen tidigare inte bor tillsammans, då upplöser domstolen genast äktenskapet.

    Så är det nu iallafall. Det kanske var annorlunda förr i tiden, men jag tror att det har varit såhär i några decennium.

    Inom äktenskapet har inte ena parten ansvar för den andres skulder eller tillgångar. Många tror dock att det finns en sån skyldighet, men det grundar sig i att man ofta ansöker om lån gemensamt och därför ofta har gemensamma lån och därmed även gemensamma skulder. Det är enbart vid bodelningen efter skilsmässan som giftorättsgodset delas lika. Därför kan inte heller ena parten skriva över köp på den andre. Man kan inte gå till ett hotell och säga till dem att man vill att någon annan ska betala hotellvistelsen. Det finns inget hotell som skulle gå med på det, eftersom att det inte skulle vara ett giltigt avtal mellan den andra parten och hotellet.

    Man kan absolut inte ”skriva räkningar i någon annans namn” av samma anledning.

    Om man får en faktura, så kan man inte skriva dit en annan persons namn. Om det hade gått så hade mamman bara kunnat skriva tillbaka fakturan till den andra. Går det åt ena hållet, så går det åt andra hållet.

    Man kan inte strunta i att betala underhåll. Minns inte termen, men försäkringskassan kan betala ut underhållet till ena föräldern för att sen återkräva motsvarande belopp från den andra föräldern. Om han inte betalar då löser kronofogden med utmätning från lön eller tillgångar. Mamman hade bara behövt posta en blankett till Försäkringskassan.

    Så är det nu iallafall. Jag vet inte om det var på annat vis förr i tiden. Det kan man dock finna i lagtexten när dessa paragrafer kom till. Tror att det har varit så i ett par decennium.

    Om jag var denna kvinna, då hade jag haft ganska många frågor till morsan. Det är mycket som inte var rimligt, så det hade aldrig behövt bli så här. Mamman hade inte behövt vara fattig, mamman hade kunnat få underhåll, mamman hade inte behövt gifta sig med pedofilen som förgrep sig senare.
    (Borttaget av Admin)

    1. Om hon är gift och inte kan styrka särlevnad får hon inte underhåll från Fk.

      Det är dock alltid lätt att missuppfatta detaljer, både av vad ens föräldrar berättat kan bilden bli lite skev
      och addera sen vilken info föräldern har om rättigheter och skyldigheter. Kan bli rörigt. Men vad berättaren kan göra är att börja säga nej. Och låta folk lösa sina egna problem, och du börjar då lösa dina egna istället för att gömma dig genom fokusera på andras problem…Se dig själv som den enda vän vars problem du löser i år. Då kommer det börja hända saker! Lycka till.

    2. Du vet inte så mycket som du vill ge sken av.
      Min mor skilde sig på sjuttiotalet, det henne tre år att få igenom skilsmässan eftersom min far inte skrev på papperna och TR inte dömde till hennes fördel eftersom min far inte ville skiljas.

      Är inläggsskrivaren i min ålder så har hennes mamma sannolikt haft samma helvete.

      Förr skrev man räkning på någon av makarna. Före kortens och bank-ID:s intåg var företagen mer intresserade av att skicka fakturan till en betalande än att rätt person stod på fakturan.

      Jag har för övrigt arbetat inom Kriminalvården och där mött ett par storbedragare som åkt land och rike runt och satt upp räkningar på företag och privatpersoner – den formen av bedrägeri är möjlig också i vårt kontrollsamhälle.

      Ge tusan i att försöka berätta för andra hur deras verklighet såg ut, det är en verklighet du inte vet något om.

  2. Du känner och vet vad som är bäst för dig. Men jag vet att om du öppnar dig och talar om vad som hänt så kommer du att må bättre och kan titta framåt och vara nöjd och stolt över dig själv. När ditt huvud högt och låt dig inte utnyttjas av ”vänner”. Klipp banden helt med dom. Det är skräpmänniskor och inget att ha. Går du ut med vad som hänt så kommer folk att förstå och inte döma dig.b

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sv Swedish
X