När jag var 11 år blev jag utsatt av min bästa kompis pappa.
Jag hade tjatat mig till att få följa med dem på sommaren för att jobba lite och tjäna egna pengar. En dag sa han att han och jag skulle hämta något i stugan där vi bodde, men när vi kom dit hände något helt annat.
Han frågade helt plötsligt om han fick ta på mig och jag blev helt stel, för jag fattade inte riktigt vad han menade. När han började ta på mina bröst så sa jag nej, men han fortsatte ändå. (Jag förträngde vissa av minnena under många år, men har genom åren kunnat få fram allt ur minnet). Jag minns att han sa till mig att lägga mig på sängen, jag minns hans hand innanför mina byxor, jag minns han andedräkt när han stönade och andades, jag minns när han drog av mig byxorna och la sig ovanpå mig och våldtog mig där på sängen.
Jag glömmer aldrig hans ord efteråt
– Ser du, det var väl inte så farligt!
Han hotade mig med att om jag sa något till någon så skulle jag aldrig få träffa min bästa kompis mer, sen sa han att ingen skulle tro på mig, för att han var en sån omtyckt person.
Dagen efter hade jag börjat blöda ganska mycket och hade kraftiga menssmärtor,
då satte han mig på tåget hem igen (ungefär 50 mil). Efteråt fick jag reda på att han sa till alla att han inte kunde ha någon som jobbade dåligt och var sjuk. Jag berättade aldrig för mina föräldrar eller någon om vad som hänt.
Jag började efter händelsen med ett självskadebeteende, skrapade med knivar på mina armar så jag fick stora öppna sår. Jag åt nästan ingenting och vägde bara 49 kilo när det var som värst. Jag försökte helt enkelt få uppmärksamhet för att någon skulle märka hur jag mådde.
Jag rymde även hemifrån några gånger.
Jag har alltid undrat om det var fler av våra kompisar som blev utsatta för honom, eftersom jag vet att några av dem följde med på samma sätt som jag.
Det tog ända tills jag blev 18 år innan jag berättade för min bästa kompis vad som hänt, hon bröt ihop och började fundera på om han gjort något mot henne när hon var riktigt liten (hon hade alltid haft problem att vara intim med någon). Hennes mamma hade efter att jag fick åka hem anat att det hänt något med mig, så hon hade konfronterat honom. Hon tog ut skilsmässa, som jag då trodde berodde på något helt annat. Hennes bror berättade flera år senare att de visste i familjen att det hänt något med mig, men inte exakt vad.
När vi var i 30-års åldern så fick min förövare cancer och ville prata med mig i enrum när han låg för döden. Jag ville först inte, men tänkte väl att vad kan han göra mig nu. Han sa till mig att han var ledsen för vad han gjorde mot mig som barn och han bad mig att förlåta honom. Jag sa till honom att bara för att du ska dö så vill du ha min förlåtelse, men jag känner att jag aldrig kommer att förlåta dig för vad du gjorde mot mig. Du fick mig att må dåligt och du förstörde mitt unga liv.
När han begravdes, så var jag med på begravningen för att stötta min kompis. Det var också ett sätt för mig att få ett avslut. Jag tänkte nog mest på att han aldrig kan göra någon mer illa när jag satt där och lyssnade på snyftningarna från de runt omkring.
När jag var 13 år så hade jag telefonkontakt med en kille i utkanten av Göteborg och ville så gärna träffa honom, han verkade jättetrevlig och jag kände att jag kunde lita på honom. Han pratade aldrig om sex utan om allt annat mellan himmel och jord. Jag snodde pengar från min pappas plånbok och satte mig på tåget dit för att stanna ett par dagar.
Han var 18-19 år och mötte upp mig, vi åkte hem till honom och pratade på vägen om allt möjligt. När vi kom in, så visade han mig runt i lägenheten, hans mamma bodde också där men var inte hemma. När vi kom in i vardagsrummet så säger han plötsligt: Jag vet vad du vill!
– Vad menar du?, säger jag.
Han tar tag i min arm hårt och drar mig in i sitt sovrum.
Jag fattar inte vad som är på gång när han slänger mig på sängen och sliter av mig mina byxor. Jag skriker: Nej, vad gör du!
Han kommer ovanpå mig och sen våldtar han mig. Jag gråter och han säger bara, nu har du fått det du kom hit för. Jag grät mig till sömns den natten.
Dagen efter var han som vanligt, som att inget hade hänt. Han frågade om vi skulle gå till en av hans vänner. Jag tyckte det var en bra ide, då kunde han i alla fall inte göra mig illa.
När vi kom hem från kompisen på kvällen så började det riktiga helvetet.
Han tog fram rep som han band fast mig i sänggaveln med. Sen var jag fastbunden i en hel vecka, förutom när jag fick gå på toa eller duscha med dörren öppen, så jag inte skulle sticka därifrån. Han våldtog mig så många gånger under de dagarna, att jag inte har koll på antalet.
Han tvingade mig att ringa till min familj och tala om var jag var och att jag mådde bra, sen be dem snällt att jag fick stanna en vecka. När jag hade varit bunden vid sängen 6 dagar så lyckades jag övertyga honom om att släppa mig, annars skulle nog mina föräldrar ringa polisen. Han körde mig motvilligt till centralstationen sent på kvällen. För mig spelade det ingen roll, bara jag kom därifrån. Han hotade flera gånger med att köra av vägen på vägen dit för att jag skulle säkert inte vilja komma tillbaka. Jag bedyrade att jag visst skulle det, för jag var livrädd att jag skulle dö den natten.
När jag kom till centralen hade sista tåget gått och de höll på att stänga. Det var städpersonal där som tänkte köra ut mig därifrån, men jag visade en biljett som jag köpt i en automat, så de lät mig stanna när jag sa att jag var rädd. Jag la mig och vilade på en av träbänkarna. Jag var livrädd att han skulle komma tillbaka, så jag vågade inte sova.
När klockan var 5 på morgonen så satte jag mig äntligen på tåget och var fri från honom. Jag pratade aldrig mer med honom, han ringde flera gånger men jag bad bara mamma att säga att jag inte var hemma. Jag berättade inte om vad jag varit med om förrän jag var i vuxen ålder för några vänner, men aldrig för mina föräldrar.
Idag är jag 54 år och har alltid levt i mer eller mindre destruktiva förhållanden tidigare, men nu har jag en sambo som tar hand om mig och ger mig kärlek som jag aldrig upplevt tidigare. Så alla ni som kämpar, ge inte upp, det finns män som är bra också.
/Anonym
Denna berättelse har även publicerats på Facebookgruppen dumpen.se
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA
Swish: 076-0075779
