Jag är idag en man i 30års åldern och är fortfarande trasig. Uppvuxen med en alkoholiserad far som slog mig, mobbad i skolan och jag själv var min egna värsta fiende, så mötte jag en man från nätet när jag var 13.
Han körde till den lilla byn jag bodde i. Första mötet kändes spännande, då jag var oskuld och nyfiken, samt ville behaga en man som visade intresse för mig. Första träffen gick ”ok” till, och han sa att han ville fortsätta att ses då hans fru inte hade sex med honom.
Jag gick med på detta. Han öste komplimanger, han hörde av sig varje dag, gjorde stora planer för framtiden och jag var fast direkt.
Träffarna blev allt mer brutala efter det.
Han hade en förkärlek att köra ner sin kuk i min hals tills jag spydde och lyssnade inte på nej. Han började visa BDSM- porr och sedan band fast mig, och våldtog mig utan glidmedel. Jag förstod att detta var fel, men jag mådde så dåligt att jag intalade mig själv att detta var det jag förtjänade. Han började sedan visa djurporr som utvecklades till barnporr. Han sa att jag var hans egna lilla pojkhora och att han ägde mig. Det tog inte lång tid efter det att även han började ge mig blåmärken. Min alkis till pappa såg ingen skillnad.
Jag utvecklade ätstörningar och började självskada mig själv. Två gånger försökte jag ta mitt liv.
När jag var 19 så lyckades jag äntligen ta mig där ifrån och bryta med både min far och med mannen. Men det räckte inte. Jag började först med alkohol för att dämpa ångesten. Det utvecklades till droger som sedan ledde till att jag sålde mig själv. Det var det enda jag dög till, kände jag.
Idag är jag nykter och försöker laga mitt liv. Ibland hamnar man i en självskadespiral där man gör dumma saker och hoppas att ett straff skall komma, eftersom jag inte förtjänar att vara en del av samhället. Skammen jag känner har hindrat mig för att skapa egna romantiska relationer och jag är ensam. Ibland funderar jag på att avsluta det jag försökte med som ung, men vågar aldrig.
Det känns som att jag har missat min chans att få ett lyckligt, välfungerande liv och det fyller mig med så mycket sorg att jag gråter varje gång jag blir påmind.
(Denna text lade Gruppmedlem ut på Dumpen.se – facebook gruppen i Augusti 2022)
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA
Swish: 076-0075779
Det är egentligen ingen tröst men det är ett faktum: Du är inte ensam.