Jag bara måste få dela med mig av en del av mitt liv, men samtidigt en del av min dotters liv.
Jag är en pappa, en pappa som innan han blev pappa ansett sig vara en riktig hårding, en tuff snubbe som klarar allt.
För 14 år sedan föddes min första och enda dotter, en dag som varje pappa ser som en av de absolut bästa dagarna i våra liv, så gjorde även jag.

Vi pappor ser oss också som beskyddare av våra barn och absolut beskyddare av våra döttrar då dessa liksom är och alltid kommer vara vår lilla tös, vår lilla prinsessa och gud nåde den som skadar våra barn och framför allt gud nåde den som skadar våra döttrar.

Men så hände det som INTE får hända i mitt liv, min dotter som endast var 10 år gammal råkade ut för en snuskgubbe på nätet, en som på något sätt lyckades smyga förbi mina vakande ögon och min “spindelkänsla” och denna vidriga händelse satte sina spår i min dotter som fick ett självskadebeteende och började skära sig för att som det heter döva sin smärta.
Denna period i hennes liv gjorde att hon föll ner i ett mörker och allt raserades, precis allt (usch det är smärtsamt att skriva detta), och började på något konstigt sätt dra sig till äldre män på nätet.

Mannen som gjorde dessa saker mot min dotter blev sedermera dömd till fängelse för flertalet sexuella övergrepp och våldtäkter av barn!
Men som sagt min dotter levde sitt eget liv på nätet trots alla våra kontroller, förbud, böner ja vi gjorde allt som stod i vår makt för att rädda vår dotter från allt och alla.
Men åter igen fick hon kontakt med en man och denna gången i vår stad (helt utan vår vetskap, trots alla övervakning och kontroller av mobil, dator mm mm) och denna man drogade och våldtog vår lilla tjej då endast 12 år gammal och hon föll ännu längre ner i mörkret och hon började hata livet och allt och alla runt henne.

Jag själv och min dotters mamma kämpade tillsammans med socialen, polisen och allt som stod till förfogande och både jag och mamman började må otroligt dåligt, jag själv klandrade mig som pappa…. vad var jag för dålig jävla pappa som inte ens kunde skydda min dotter, jag menar…. det är ju FÖR FAN det som är mitt jobb som pappa… ATT SKYDDA, och skydda från allt ont!
Men det kunde jag ju inte…till sist när dottern blev hemkörd av polisen hög som ett hus då hon använt Amfetamin så rasade hela min värld och jag brakade ihop och bad min dotter att SNÄLLA, prata med mig, berätta hur du mår…LÅT MIG RÄDDA DIG!!!!
Hon tittade då på mig och sa “pappa, snälla var inte ledsen!!”
Mitt svar var till henne ” Snälla fina, vackra och underbara dotter, jag DÖR om något händer dig”
Nu hade samhället äntligen börjat fatta att vi behöver hjälp, då hade vår dotter slutat gå till skolan, och hon var bara 13 år ung….och hon hade mer eller mindre gett upp hoppet, men hon hade slutat skära sig….och slutat hänga med destruktiva personer, slutat smita ut på nätterna när alla andra sov.
Så det som var kvar var att försöka få henne att gå till skolan…men hela årskurs 7 var en period av att hon istället hade ont i huvudet, mådde illa, var för trött…ja allt som gjorde att hon inte kunde eller orkade gå till skolan.
Nu är det sommarlov och hon har fått en blivande mentor i skolan som vet hur det är att vara trött på allt och framför allt skolan.

Jag själv…alltså jag som är den stentuffa pappan som klarar allt är ett skal av mig själv, jag klandrar mig varje dag, varje minut och varje timma för att jag INTE lyckades skydda min vackraste och mest värdefulla sak i livet…min egen dotter.
Jag gråter mest varje dag och funderar på varför, hur kunde jag missa alla varningssignaler om att något var fel?
Vi (jag och mamman) har nu en jättebra kommunikation med vår dotter, trots att vi varit skilda under hela denna långa, plågsamma och fruktansvärda tid, så har vi som sagt en jättebra kommunikation med vår dotter, vår dotter har kämpat tillsammans med oss och bland annat en underbar psykolog hos BUP det senaste dryga året.
Inget självskadebeteende, hon berättar allt för oss, visar oss alla snuskiga gubbar som försöker få kontakt med henne, hon sköter sina tider, smiter inte ut…ja allt går just nu hur bra som helst och vår dotter ler och skrattar igen och är kärleksfull som innan.
Jag själv, jo jag plågas fortfarande av att jag inte lyckades skydda henne, plågas fortfarande av att vår son fått stå i skymundan varje gång något hänt, jag känner mig som en värdelös pappa.

Men…..gissa vad som hände igår 🙂
Jag såg min dotters TikTok och hon hade gjort en TikTok om mig….en hyllning av pappa där hon talar om för hela världen i text men med musik och foton på mig och foton på mig och min dotter där hon tackar mig för att jag alltid funnits där, alltid kämpat för henne och hon skrev även följande som nu fått mig att gråta som ett barn!
“Pappa, du måste sluta klandra dig själv, du måste börja älska dig igen för utan dig hade jag INTE levt idag <3

Så till alla er som kämpar, och framför allt till alla er pappor som klandrar er själva…sluta göra det för jag lovar er att ni betyder mer för era döttrar och era barn än ni kanske förstår <3

Och till sist…. Framtiden för min/vår dotter ser nu ljus och lycklig ut då hon idag är starkare och lyckligare än på väldigt länge, och skolan har sagt att hon kommer klara betygen och vår dotter själv har åter igen ett STORT leende på sina läppar.

/Anonym P

 

Har du också en berättelse som du vill dela med dig här på dumpen, så skicka den till [email protected]

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA 

2000

3 svar på ”Jag har kämpat för min dotter som blev utsatt”
  1. Dumpen borde lägga ut ALLA användarnamn varje vecka som dom där fiskarna chattar med, oavsett om dom konfronterats eller inte, så att man kan skydda sina barn mot dessa I TID! Dom kanske pratar med min dotter samtidigt och så vet jag inte det för att jag inte varnats för användarnamnet i tid. All värme till dig och din dotter! <3

  2. Så kan dom ju inte göra.. fulgäddorna kan gå in på Dumpen och kolla om deras användarnamn är med? Där får du nog tänka en gång till

    1. Men min dotter eller hennes kompisar kanske blir utsatta bara för att ingen berättar vilka användarnamn man ska akta sig för? Varför förtjänar inte dom att skyddas i tid? Ibland har jag sett att dom pratat med äcklen i månader! Då vet dom ju att andra flickor kan råka illa ut under tiden, men hjälper oss inte? ☹️ jag vill veta! Så jag kan skydda min dotter ännu mer!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.