Jag har tydligast minne av första händelsen. Jag var 11-12 år gammal. Jag fick ett meddelande på MSN från en okänd man som skrev på engelska att han ville se mig naken i webbkamera. Jag ville fortfarande vara ett barn ett tag till och jag minns att jag var rädd och förvirrad. Förstod inte varför han ville se mig.

Han skrev att ”vi kunde bli vänner om jag gjorde det”. Jag vägrade. Istället tog jag med laptopen ner till föräldrarna och pappa skrev säkert något argt till honom. Tyvärr slutade det inte där.

Under gymnasietiden, då smartphones blev populära, fick jag ofta meddelanden både på svenska och engelska från flera okända. De skrev på ett grovt och ofiltrerat sätt vad de ”ville göra med mig” (sexuellt). De ställde också frågor om min kropp. Den delen är fragmentarisk. Jag minns att jag var så förvirrad, det stämde inte alls med min uppfattning om vad ”kärlek” var: att träffa någon i samma ålder, bli kära och att allting är så vackert. Jag började tro att det var så det funkade att vara vuxen – att det på något sätt ”var okej” fastän jag nu självklart vet att det inte är så.

Jag bar på den här hemligheten fram tills nyligen. Enligt min psykolog har jag symtom på PTSD, någonting som jag själv har förnekat/inte förstått förrän nu eftersom jag har normaliserat/förminskat det i mitt eget huvud.

Anledningen till varför det blir ett trauma för mig är på grund av min Asperger diagnos. Jag tolkar allting bokstavligt/bildligt. Enligt min psykolog är det samma reaktion som vid ett fysiskt övergrepp. Det var först då som jag började förstå, på riktigt, hur allvarligt det var. Jag har nu tillåtit mig själv att sörja över det som hänt. Det känns som att dessa förövare har förstört mitt sätt att tänka. Allting kopplat till ordet ”sex” gör att jag då tänker direkt på meddelandena. Det har på något sätt blivit definitionen för mig. Har fortfarande svårt att prata om händelserna.

//Anonym

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.