Jag har tyvärr varit i fosterhem från 8 år tills jag flyttade 21 år gammal.

Det har präglat mig och gjort mig till den jag är idag. De fysiska ärren försvinner, men INTE De psykiska ärren. Jag har inte kunnat lita på någon människa efter det min fosterpappa gjorde mot mig och utsatte mig för.

Ur askan in i elden var det som, men det visste jag inte då när jag fick möjlighet att välja var/vem jag ville bo med eller hos. Jag vet att det INTE VAR MITT FEL att han tog på mig omgående när jag blev placerad hos dem. Jag var ju bara 8 år och visste inget om att den som jag skulle kalla “pappa” under ett antal år, även skulle förgripa sig på mej nästan omgående.
Han var gift med en fru och hade 2 vuxna söner och då borde det vara med henne han fick/sökte den närhet han ville ha och INTE hos mig. De var medlemmar i pingstkyrkan i stan och levde med ordnade förhållande. Jag fick höra ofta från människor som kom på besök i vårt hem hur goda människor jag bodde hos, eftersom de var kristna och levde efter det kristna budskapet alla dagar i veckan. Själv var jag inte troende då, men blev tvungen att följa med på alla gudstjänster. Jag var deras fosterdotter och de hade önskat sig en dotter efter sina söner, sa de.

Jag kan ALDRIG förlåta honom för det han gjorde mot mig och Min kropp, han borde vetat bättre.
Han fick sitt straff! När han var iväg med frun i båt på kanal i Europa,  han fick en hjärnblödning och somna bara in. Så är det bara. Det kallas Karma hos mig. Så som du vill att andra ska behandla dej, så bör du också behandla dem säger Bibeln.

Den kristna tron /läran har jag hört dagligen i många år och jag lever inte efter den som vuxen. Mina barn är INTE döpta, konfirmerade och jag är inte medlem i Svenska kyrkan. Jag är idag inte medlem i någon församling eller kyrka utan tror på att Människor kan vara goda eller onda. Jag gifte mig med mina barns pappa i rådhuset och det var ett gemensamt beslut hos oss båda.
Tyvärr var vi bara gifta i 5år och skildes som vänner, så barnen har hela tiden haft oss båda som föräldrar att komma till vid behov. Tyvärr gick deras Fina pappa bort i ca 2013, alldeles för tidigt. Han är saknad varje dag och särskilt blir det vid födelsedagsträffar som vi har när någon fyller år. Vi minns honom och pratar om honom ofta. Han var deras enda pappa och behandlade dem precis så fint som jag önskade av en pappa till våra barn. Han hade ett STORT Hjärta och tålamod och var alltid lugn när han var med dem, och DE ÄLSKADE honom tbax. Vi var en kärleksfull familj som gärna kramades ofta och på olika sätt visade att vi Tyckte om varandra. Visade respekt och fostrade dem att ALL MÄNNISKOR är lika bra=Lika värde oavsett vilken världsdel de kommer ifrån och vilken hudfärg de har på kroppen.

Nu är INTE jag felfri eller Perfekt som kvinna utan har även jag mina dåliga dagar och sidor som visar sig ibland.
Men jag försöker be om ursäkt /Förlåt när jag vet om att jag gjorde fel.
Så måste det vara att man kan be den som man har varit hård emot eller sagt något dumt till och inte menat illa men i stundens hetta så kan jag säga otrevliga saker och ångra mig omgående men då är det redan sagt och jag känner att jag inte borde gjort så.
Jag som varit ett fosterbarn och kan förstå tankar och känslor hos andra som blivit utsatta av någon i familjen eller deras närhet, vi har haft otur och hamnat hos dem som inte bara ville oss gott. Dessa som även förgrep sig på oss och vi blir aldrig detsamma som innan vår plågoande påbörjade sin “behandling” eller uppfostran av oss.

Jag är Starkare idag än tidigare, men med många timmar och år av terapi i bagaget, för att förstå att det var INTE MITT FEL . Det var inte heller mitt fel att jag fick kvinnliga former tidigt och han inte kunde hålla fingrarna från mej och min kropp.
Jag önskar vanligtvis inte någon människa något ont, men som ni förstår så trodde jag att han skulle bli straffad på något sätt och det blev han som jag ser det.
Jag skrev ett gemensamt brev till mina fosterföräldrar när jag var gravid med äldsta sonen, där jag uttryckte att jag hade blivit tafsad på av min pappa. Men jag fick ett brev tillbaka som båda skrivit under, och de betonade “att De hade bett mig vara rädd om min pappa”. Alltså menade de att det var Jag som hade lockat honom med min unga kropp. Inte skrev de något om att Han borde agerat som en pappa och inte ta på mig mellan benen när han skulle visa mej hur jag skulle tvätta mej…
Så ska INGEN pappa göra Någonsin på sin dotter, biologisk eller fosterdotter!!!

STYRKEKRAMAR till Alla dem som varit i samma /liknande miljö och uppväxt. Det följer med oss som vuxna och när vi blir föräldrar till egna barn, då vet vi Hur man INTE ska bete sig som förälder mot sitt barn. Vi har fått men för livet. I mitt fall har jag psykiska besvär som påverkar mej dagligen. Jag vill gärna skriva att DET FINNS GODA MÄNNISKOR MED GODASTE FÖRHÅLLANDEN och som BARA VILL VARA FÖRÄLDRAR som man ska vara. Inte för egen vinning skull
Önskar Er ALLA Ett Bra 2022 med mycket Glädje och Äkta Kärlek
❤️💙💙💙💙
Från mej Maria

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE ÄR VI TACKSAMMA

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.