Lite småsur över att landets förövare gömmer sig bakom förtalslagen, som om den vore en osynlighetsfilt. Det är ju nämligen så att när en någon förgriper sig på ett barn, får man absolut inte skriva eller prata om vad de har gjort.
Då hänger nämligen förtalsåtalet i luften.
Även om man nu skulle bo granne med Rinkebypedofilen, så är det förenat med fara för åtal att svärta ner hans rykte genom att berätta om vad han gjort.
Bestämde mig för att kika lite på hur det ser ut utanför Sveriges ankdamm.
Tyskarna behöver minsann inte ligga sömnlösa om de råkat skriva ”mein Nachbar ist ein Pädophiler” på sociala medier. Iallafall inte om grannen faktiskt är pedofil. I Tyskland är nämligen sanningshalten i fokus för vad som räknas som förtal.
I USA kan man sova gott om man varnat omgivningen för att grannen våldtagit barn. Under förutsättning att det stämmer. Rekvisit för att förtal ska vara uppfyllt är nämligen att påståendet är osant.
Kanadensarna minsann, de säger att om man kan bevisa att det fanns ett allmänintresse (håll barnen inne, grannen våldtar barn) och påståendet stämmer, så är det inte förtal.
Spanjorer, finnar, engelsmän, ja de flesta människor som bor i demokratiska nationer kan sova gott om nätterna så länge som det man skriver eller säger är sant.
I Sverige, Nordkorea, Sydkorea, Kina och en del andra länder så ser vi lite annorlunda på saken.
Här står avsikten bakom ett uttalande i fokus och spridandet av en sann uppgift blir lätt förtalskrundande om det samtidigt solkar någons rykte.
