Funderar varje dag hur mitt liv hade kunnat se ut.
Ifall min egen bror inte på ett sjukt sätt stått där på lut.
Du som skulle varit min vägvisare och trygghet i livet.
Blev något helt annat, det som snart här nedan kommer att stå beskrivet.
Jag funderar ofta hur du kunde tycka att det var naturligt för dig.
Att i pre pubertal ålder missleda och manipulera mig.
Bara för att kunna behaga dig,
på bekostnaden utav mig.
Hur jag än försöker minnas i detalj det som hänt.
För att bearbeta och förhoppningsvis må lite bättre, då allt vänt?
Kommer jag bara ihåg korta sekvenser, tid och rum flyter ihop.
Har förstått att minnet och känslorna fungerar så, gör en loop.
För att över huvudtaget förmå,
att i livet åtminstonen kunna stå
Min barndom var fin och sommrarna härliga
tills du kom och gjorde dem helt förfärliga.
Mitt första minne att allt inte var rätt
var något som hände när vi badade tillsammans nakna lite för tätt
Minns inte exakt vad som hände under eller i havsvattnet,
men då hade jag långt till skrattet,
annat än den obehagligt känsla jag fick inom mig då och även nu, så klar och levande.
Då du ville att jag skulle upp på din rygg och därifrån hoppa i vattnet, kanske jag förträngt att du trevade?
Nästa minne är uppe på en sten vid stranden.
Var hade du handen?
Minns bara känslan, inget av vad som hände
Men detta vände.
På sommarstugan hände övergreppen som mest.
Dessa svarta minnen du tvingat mig att skapa, får mig att må pest.
Tänkte härnest göra något jag aldrig gjort tidigare,
försöka rakt av skapa varje minne och se vart det leder, är det för mig en befriare?
I pappas standbastuns omklädningsrum
du tyckte inte alls att det var något skumt,
Att med din syster i 69:s ställning i sängen ligga.
Hur kan du av detta få välbehag, jag skulle velat sticka.
Jag förväntades ta på dig, minns dina könshår strå för strå.
Minns din erigerade penis som om det vore igår.
Men mest av allt jag ofrivilligt lagt på minnet,
lukten av ditt kön, snälla, få bort detta från sinnet!
Från samma bastustrand du vid ett annat tillfälle tog mig med.
Jag protesterade inte och höll vackert i sked.
Med roddbåt tog vi i strand på andra sidan,
och du kunde spana in i detalj slidan.
Du var omtänksam och bäddade marken med ris, blad och strå,
så att du bekvämt kunde låta övergreppen fortgå.
På sommarstället men i utebyggnaden på övre plan.
Var var alltid alla andra, hade de stuckit till stan?
Du leker att du spännde fast mina armar och ben i stående ställning.
Så du på byxorna kunde känna på min kropp, mitt kön utan hämmning.
Minns din äckliga tunga aggressivt treva i munnen
Hur kan du tycka att detta är ok, varifrån är du spunnen?
Du tyckte att det var en god ide,
att ’ hjälpa mig’ då jag i skogen hukade ner för att kissa
Du stod där och mina blygdläppar särade, det kunde du ju inte missa!
Samma sak ville du skulle ske omvänt.
Med din penis i handen då urinen kom, har detta verkligen hänt?
På sommarstugans vind vi ofta hängde.
Och du såg då till att dörren från insidan stängdes.
Där vi hade förvriden petting, min bror styrde upplägget såklart.
Och blev denna gång avbrutna och kallade till middag, blev du besviken att vi måste sluta så snart?
Väl nere vid middagsbordet kunde jag inte låta bli att fundera över att:
Tänk om alla här visste att min brors tunga alldeles nyss varit i min mun, jag tittade på honom där han satt,
och åt lax och potatis.
Och vi hade denna hemlighet, för honom helt gratis?
I sommarstugans herrgårdsliknande stora sal,
led du inga kval
Vi av oss nakna klädde.
Och du till verket skrädde.
Din tunga i mitt underliv letade,
och jag förstod inte alls varför du kletade?
Jag låg ändå snällt kvar.
Försökte tänka på annat och hoppades att du snart skulle var klar
Efteråt skulle du för mig påpeka,
att suga på din kuk, enligt dig lekfullt leka.
Jag tyckte det var så äckligt och sjukt
slickade bara lite på skaftet, som på en strut.
Men denna gång ville du pröva något annat, enligt dig förtjusande.
Det skulle inte göra ont, det sade du övertygande.
Du berättade att du ville pröva att penetrera mig
Det kändes tydligen naturligt för dig??
Du avbröt då jag fick för ont och började blöda.
Jag blev livrädd: varför vill ingen mig stödja?
Varför märker ingen att något är fruktansvärt fel?
Föräldrarna, skolhälsovården eller någon annan vuxen för den del
Att ingen berättar om att övergrepp sker och vad man som barn skall göra,
är den största orsaken till att min bror fick fritt spelplan att mig förstöra.
Jag hotade dig med att jag för mamma skulle berätta.
Men du bara nonchalant på axlarna ryckte och ville mig på plats sätta.
Du svarade ’Berätta bara, det bekommer inte mig’
Och jag dig trodde, så berättade aldrig för mamma om dig.
Nu när jag detta skriver.
Kommer ett minne från flydda tider:
Jag var fem och du måste då varit nio år.
Minns bara smärtan och hur jag mår.
Då du en penna i mitt underliv skulle föra upp.
Inser att du i hela ditt liv varit fucked up.
Från sommarstugan finns fragment av fler övergrepps minnen
Men de är diffusa, kanske jag försöker skydda mig själv och mina sinnen.
Ett till minne av övergreppsmaterial.
Då du än en gång delar av min barndom stal.
Du vill knulla med mig.
Jag säger ifrån men du ger inte dig.
Jag låter dig knulla mig med kläderna på.
Du ’knullar’ mig bakifrån länge, det känns i alla fall så.
Tills du till slut ramlar över mig när du når din topp.
Dina äckliga snabba hjärtslag och andning mot min rygg och nacke, när ska detta få ett stopp?
Men övergreppen skedde också då vi var hemma.
Fast jag hatar det, skulle jag hellre ätit memma.
En gång du mig i hallen tog fast, drog ner mig på golvet och vägrade släppa loss.
Den hjälplösheten gör sig påminnd nu då jag skriver, du trodde du var en boss.
I skogen nära hemmet sker nästa session.
Vi kör dit på din moppe och jag sitter bakom på väg mot nästa mission.
Nu sker något som inte tidigare hänt och som förändrar mycket:
J a g börjar ta på dig, din penis och kulor ovanpå byx-stycket.
Detta är skräckfyllt och ger inget välbehag för mig.
Men jag gör det för att jag någonstans vill behaga dig.
Du vänder dig nöjt mot mig och utbrister:
Kukmassag, så skönt! En riktig teaser.
I skogen vi sedan brer en filt ut.
Och jag vet att fler övergrepp står på tur.
Du skaffade flickvän då du var 15-16 år.
Och de vidriga övergreppen slutade och jag upplevde det som en riktig vår.
Men det visade sig inte bli lätt att efter allt jag upplevt och medföljande skam.
Att bara lämna allt bakom mig och vidare i livet ta mig fram.
Kompisarna inledde trevande relationer med motsatta könet.
Men jag kunde inte alls närma mig pojkar, även om jag gärna skulle sett min dröm-pojkvän komma runt hörnet.
I gymnasiet berättade jag för min vän på ett ytligt plan vad som hänt.
Det var befriande men problemet kunde inte av detta vänt.
I övre tonåren kom då min första diagnos.
Jag fick tunga antidepressiva mot depression och social fobi, vad är min prognos?
Psykoterapi i något mig hjälpte.
Men det blev för tungt, jag avbröt, för mig själv framtiden skjälpte?
På chatten jag då istället fick ’hjälp’ så fint och underbart.
Men till priset att jag skulle lyssna på tills han runkat klart.
Av en ful gammal gubbe som snällt lyssnade på mitt dilemma.
Jag kände mig hörd, som hemma.
Det är nu i efterhand som jag förstått.
Att ett nytt utnyttjade där och då uppstått.
Självskade beteenede kom att för mig bli en tillflyktsort.
Bulemi eller bränna mig på fimpar, det hemlighöll jag för andra som smort.
Efter examen jag till utlandet flydde.
Och bedövade min ångest, av alkohol många gånger spydde.
Bara sexrelationer kunde jag upprätthålla.
Destruktiva män och deras kukar jag skrålla.
Tills den dag jag fick helt nog,
och alla mina piller på vippen var att jag intog
Jag minns så väl att jag inte gjorde det för att skrämma andra.
Utan för att döden kändes så befriande, kan någon mig för det klandra?
Vännerna och familjen drog mig tillbaka till livet.
Men någon professionell hjälp begärde jag ej, precis som det står skrivet.
Det skulle vända för mig.
Jag mötte dig.
En man med normala värderingar och den finaste av själar.
Och som ville ha hela mig, inte bara vissa utvalda delar.
Vi startade vår resa, min första riktiga relation tog form.
Byggde hus, fick barn och du tog mig verkligen med storm.
Idag vi har en stabil relation som jag värnar om mycket.
Men övergreppen kan inte lämna mig ifred, jävla piss-stycke!
Det känns som om det hindrar mig att leva livet fullt ut.
Och depressionen vill inte alls läka ut.
Ibland kommer tanken på det goda och underbart fria.
Det helt problemfria tillvaron där ovan regnbågen, kunde jag där få vila?
Men dessa tankar jag snabbt sätter under stenen.
För mina barn jag aldrig kunde orsaka den sorgen, smärtan, problemen
Ju längre tiden går.
År sätts på år.
Jag fått i vardagen nya utmaningar.
Hjärtklappning, oro i arbetet, skakningar.
Jag tänker ofrivilligt på övergreppen varje dag.
Jag skulle så önska att de raderade var.
Och det leder ingen vart.
Det blir ingen nystart.
Jag ville få upprättelse och efter så lång tid.
Fast det är lönlöst men för att få frid.
Jag häromdagen till polisen skulle brottsanmäla.
Men jag började gråta, varför måste jag på det sättet fela?
Jag blir på mig själv så fruktansvärt arg.
Jag vill inte gråta, vill vara stark.
Jag vill någon dag kunna konfrontera min bror.
Allt du tagit ifrån mig, med dina klor.
Du betyder ingenting för mig i mitt liv.
Ändå dyker du hela tiden upp i tankarna, ditt jävla svin.
För mina barn har jag tidigt berättat och varnat.
Förbrytare finns överallt och kanske mest där du inte anat.
Min största längtan och hopp,
är att det ska bli ett stopp.
Att mina barn skall utan övergrepps minnen,
upptäcka denna värld med barnsinnen.
Livet är ändå tillräckligt utmanande.
Behöver inte genom upplevde övergrepp göras mer skadande.
Jag skulle vilja bearbeta det som hänt.
För att komma vidare efter allt som mig skrämt.
Det är inte alls lätt att på locket lyfta.
Om allt det innebär behöver vi inte dryfta.
Som det är nu spinner jag neråt i en ofrivilligt spiral.
Och detta till långt och mycket på grund av allt du från min barndom stal.
Idag lurar du till dig egendom som få.
Men lycka ligger inte i det, när ska du det förstå?
Lycka kan du inte med pengar uppnå.
Om inte mitt psyke vore förstört.
Skulle jag vilja förebygga allt ni här hört.
Att barnen skulle utan övergrepp få traska vidare.
Glatt ovetande om förbrytare, dessa satanistiska glidare.
Jag kommer att fortsätta drömma och ha det som mål.
Kan vi för det utbringa en skål!
//Anonym
Vill du dela med dig av din historia?
Skicka då in till [email protected].
Alla berättelser vi publicerar är anonyma.
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA!
Vill du att försök till kontakt med barn i sexuellt syfte ska kriminaliseras så att gäddorna kan lagföras innan de skadar barn?
Skriv under för en lagändring här!
Vill du bli medlem i Dumpen förening?
Ansök då här: Bli medlem i Föreningen Dumpen! – DUMPEN.se
Medlemsavgiften går oavkortat till traumabehandling för sexuellt utnyttjade barn.
Ansökan till traumabehandling hittar ni här: Ansökan medlemsfinansierad vård (google.com)
Sjuk avslutning, blanda inte in alkohol i detta. Men annars bra skrivet. Vilka svin de finns. Sex ska vara trevligt och frivilligt för båda och det skall inte ske när man är barn, och inte med sitt syskon. Det hela låter förfärligt.
Det går väl att skåla i annat än alkohol? Pommac kanske? Eller andra utmärkta alkoholfria alternativ? 😉
En dikt/berättelse som berörde mig djupt. Har likande erfarenheter från min barndom där en jämnårig var min förövare och som först nu i ganska sen vuxen ålder genom terapi har dragits fram från mina i många år gömda minnen.
Så sorgligt att läsa hur du utnyttjats. Du är väldigt duktig på att skriva och uttrycka dig i text och jag tycker du ska skriva en bok. All lycka tillönskar jag dig 🧡🧡🧡
❤️❤️
💖
Älskade Du! Önskar jag kunde trolla bort det onda som hände dej! ❤️