Min stödperson satte sig in i min situation-räddade mig

Jag var 11 år första gången som det hände. Det som skulle finnas med mig hela mitt liv. Det som jag inte kunde hantera som 11-åring. Det jag inte kunde berätta om för någon. Och det som höll på att ta mitt liv ifrån mig.

 

På sajten Bilddagboken la jag ut bilder på mig själv och fick många snälla kommentarer. Jag började chatta med några på MSN. Till en början var det vänskapligt men det gick snabbt över till att de bad om bilder eller videosamtal. Jag sa ja i hopp om att det var en annan 11-åring som var bakom skärmen. Men det var gubbar. Gubbar som ville se mitt ansikte, se min mage, mitt bröst, mina trosor, när jag bytte om. Jag gjorde som de sa och de blev allt mer efterhängsna. Jag ville inte gå hem från skolan. När jag gick hem så satte jag mig som vanligt vid datorn. Direkt kom meddelanden från gubbarna som ville se mig. Sa jag nej så hotade de med att berätta för mina föräldrar. Jag var rädd och skämdes. De hade ju varnat mig för gubbar på nätet och nu satt jag själv i klorna på dem. Dumma jag.

Mamma och pappa kom på mig en dag. De skällde ut mig och jag såg hur besvikna de var. Jag fick utegångsförbud och datorförbud. Jag fick ta konsekvenserna för vad gubbarna skrivit till mig.

 

Jag blev senare retad i skolan efter att gubbarna börjat dela dessa bilder och filmer på nätet. Kunde inte förstå. Jag har inte gjort någonting och det fortsätter att terrorisera mig. Min nakna kropp blev sedd av hela klassen fast att jag satt påklädd. Jag var maktlös.

 

Senare det året försökte jag begå självmord för första gången. Mina föräldrar förstod inte och de fick aldrig svar på varför jag kände som jag kände. Jag skämdes. Mina föräldrar skildes efter denna händelse och det kändes som att det var mitt fel att familjen splittrades även om mamma och pappa drog till med en lögn om att de inte var kära i varandra längre.

 

Som tur är träffade pappa en ny tjej som blev min låtsasmamma. Hon var toppen och räddade mig från alla långa pappaveckor när han veckopendlade till ett jobb i en annan stad. Hon frågade hur jag hade det, hur jag mådde, vad jag ville bli när jag blev stor. Jag älskade henne och bestämde mig för att bo hos pappa på heltid. Mamma blev inte glad men jag hade en ny mamma som brydde sig om mig på riktigt och fick mig att känna mig sedd.

 

Men pappa och min nya mamma separerade. Det fick mig att gå under. Jag var ensam mycket på vardagarna och letade mig ut på nätet igen där jag fick kontakt med gubbar. Gubbar som fick mig att bli sedd. Sen var det igång igen. Jag sålde bilder som senare ledde till att jag började sälja sex. Började ta droger och kunde inte ta mig ut ur denna onda spiral. Men det kom en vändpunkt efter att en polis hittade mig på ett hotellrum, drogad, våldtagen och i sällskap med en 50-årig man när jag själv var 17 år. Hon gjorde en orosanmälan och efter det flyttades jag runt till olika HVB-hem, vissa bra och många dåliga.

 

Till slut hamnade jag på ett bra stödboende med en stödperson som verkligen förstod och satte sig in i min situation trots att hon aldrig arbetat med någon som sålt sex innan. Hon läste böcker och följde instagram-sidor för att kunna förstå. Hon gick in för att hjälpa mig och satt inte av tiden som många andra som jobbade där. Jag fick ringa hennes privata nummer när jag ville och hon fanns alltid där. Hon var min räddning. Livet var mer än gubbar, pengar och droger. Hade jag inte fått henne som kontaktperson hade jag nog varit kvar i träsket än idag. Kanske hade jag inte ens levt. Är evigt tacksam för den chans hon gav mig och att hon hjälpte mig att komma in på en utbildning, skaffa jobb och flytta till ett eget boende långt ifrån gubbarnas äckliga klor.

 

Tack för en ny chans.

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA