Sponsorer

– Är det fullt i huvudet idag? Du borde kanske  sätta dig ner och skriva?
– Mhm, jag ska.

Patrik vet så väl att mina demoner dör när de kommer på pränt och han påminner mig
Alltså sitter jag här och skriver.

Det händer oss båda att vi möter gäddor som rör upp minnen från en ganska dyig botten.
För min del var Cashanddrugz en sådan.
Har mött hans typ så många gånger.

Plockde fram det barn som jag en gång var i kontakten på Snapchat. Då ville jag ha narkotika, nu vill jag ha hans identitet.
Han å sin sida vill ha makt och bli beundrad.
Han vill ha någon som skänker sin kropp till honom.
Mot en avstängd hjärna som betalning.

Patrik kör och jag chattar.
Vi rullar in på Stortorget i Malmö samtidigt som frågan huruvida jag testat att injicera narkotika dyker upp på skärmen.

Minnen av tunna bleka armar.
”Det kanske går på baksidan av underarmen”
Skjuter bort tankarna och fortsätter.
– Jag är rädd för nålar, svarar jag.
Precis som jag en gång i tiden hade svarat.
Innan jag lärde mig att hjärnan stänger av strax efter att det sticker till.
Sedan är man avskärmad.

Vi möter upp en av våra fiskare som ska hjälpa till att hålla koll.
Håller blint fokus på skärmen.
Kroppen ger sig tillkänna och värker.
Mannen börjar strula och vill att barnet ska ta en taxi till Rosengård.
Patrik och vår kollega säger att det kanske är bättre att stanna på centralstationen.
Tittar lite surt men håller innerst inne med.

Vi ser honom.
Lämnar den jag en gång var och startar videoinspelningen på mobilen.
Mannen är arg men jag blir inte längre rädd.
Den bussen har gått.
Hårda ord eller risk för smärta skrämmer inte längre.

Han går iväg och vi åker.
Under tystnad tuggar vi i oss varsin kålpudding på en Rastarestaurang längs vägen.
Där brister det.
Det kom ingen polis för att rädda alla destruktiva barn som är i riskzonen för denna demon.

Nu sitter jag här och skriver och snart är hjärnan tillbaka fluffig och fin.
För jag har hittat strategier att ta död på mina inre demoner.

Men vi som samhälle måste bli bättre på att skydda våra barn från yttre demoner som sedan blir till inre vilka man måste lära sig att hantera.

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA SWISH 123 250 22 84

6 thoughts on “Minnen från en dyig botten

  1. Det finns elaka människor.
    Min mamma är en sådan som alltså utsatte mig för hennes tunga på olika delar på min kropp, vilka en mamma absolut inte ska vidröra och det här från att jag var fem år (innan det?) till övre tonåren.
    (Borttaget av Admin)

  2. Tänk om inte sexuella övergrepp fanns, inga förövare och inga offer. Då hade vi nog inte heller haft så många som är beroende av narkotika.
    En självklarhet egentligen är absolut inte det. Så j-vla tragiskt. Men vi alla kan försöka göra världen lite bättre och tryggare för våra barn.

  3. Känner igen den här mannen, liknar en f.d. kompis, kompisen säg bättre ut, trevligare men med en destruktiv sexualdrift riktad mot äldre, tänk att dessa sjuka människor tar sig rätten att utnyttja och förstöra andra människors liv.
    Stark konfrontation, riktigt bra jobbat, den s.k. ”polisen” borde skämmas som inte dök upp!

  4. Ni gör ett så otroligt bra jobb! Beundrar er verkligen! Och skulle gärna vilja jobba med er om det hade gått!! Som så många andra stackars barn, så har jag själv råkat ut för en pedofil! . när jag var ca 12år! Och då var det inte via nätet,( är född 82! ) men det sätter verkligen sina spår! Har barn själv och jag är väldigt rädd för att dom ska råka ut för något! Polisen borde jobba ihop med er!

  5. Jag älskar er! Jag älskar er!!!!! Ni e så himla bra! Ni gör så stor skillnad. Tack för att ni orkar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *