2 februari, 2023
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja berätta detta. Vet bara att jag vill berätta om det på något vis. Såg att många andra berättat om sexuella övergrepp de varit med om när de var barn. Så där ifrån fick jag lust att försöka berätta om vad jag varit med om och fått höra.
Det är två händelser det handlar om. Den ena har jag fått återberättad för mig. Den andra kommer jag ihåg ganska väl.
Den första berättade mamma om nyligen. Hon minns inte heller så väl men hon sa att hon kom ihåg att pappa låg bakom mig i sängen (jag var då runt 3 år). Hon sa att hon såg att han strök på min arm på ett ”opassande” vis. Hon berättade att hon inte mindes riktigt men att hon avlägsnat mig ifrån sängen snabbt.
Kommer inte ihåg något ifrån detta själv.
Nästa händelse sker i pappas säng efter de separerat. Kommer ihåg att jag sov där en del för jag kände mig otrygg att sova ensam den perioden. Var då kanske runt 10 år. Pappa låg bakom mig och jag låg vänd emot väggen. Kommer ihåg att han började stryka mig upp och ner på armen. Och kanske han kände på min bak också, jag minns inte riktigt. Jag minns känslan ganska väl. Jag kände mig rädd, smutsig, pulsen var nog hög och vågade inte röra en muskel. Frös till is.
Jag vände mig om vid något tillfälle och såg då att allt var blottat och han höll på med sig själv.
Efter det tror jag att jag gick ut i hallen och ringde upp någon (minns inte vem). Minns bara att innan jag skulle gå ut sen så kommer pappa ut i hallen och säger ”jag trodde du var (dåvarande flickväns namn)”. Minns att han såg upprörd ut. Minns att jag fortfarande hade panik och tror jag lämnade lägenheten efter det.
Efter detta sov jag nog inte i pappas säng. Kan inte säga säkert.
Min teori är att han drack alkohol (han har/ har haft problem med alkohol hela min uppväxt). Det var värst innan jag blev tonåring. Och att han varit full/bakis och då medans han sov/ var halvvaken gjorde så av misstag mot mig när han inte var medveten.
Men detta ganska klara minnet har varit så jävla jobbigt för mig att bära på hela mitt liv. Är 25+ år nu. Det har kommit upp som en minnesbild eller flashback sedan dess. Har inte pratat om det ordentligt ens med min mamma som jag har en väldigt nära relation till. Vet att jag tagit upp det någon gång när jag varit upprörd. Hon sa att hon inte kom ihåg att jag tog upp det när jag berättade om det igen.
Det att mamma säger att hon inte minns oroar mig. Och att hon inte berättat om den gången jag var 3 år. Ligger kanske dock hos mig själv eftersom jag ibland att svårt att lita på människor till 100%.
Efter jag fick reda på det som hände när jag var 3 år fick jag en väldigt våldsam panikångest attack direkt efteråt.
Idag har pappa och jag en ganska bra relation. Han visar att han bryr sig och skjutsar mig när jag behöver hjälp att handla och småpratar om allt möjligt. Det känns dock onaturligt eller obekvämt på något sätt att ha en närmare relation. Tror att han kanske har han slagit på sig själv för han vet inte riktigt vad han gjorde mot mig. Och hur frågar man sitt barn om något sådant? Det måste vara svårt för pappa med om han minns detta. Känns inte heller som att jag kan fråga honom om det heller. Han är inte bra att uttrycka sig jämt. Det blir fel och han får mig att känna som om allt är mitt fel eller som att jag har gjort något fel, även när jag inte gjort något fel.
/Anonym
Denna berättelse har även publicerats på Facebookgruppen dumpen.se

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA

Swish: 076-0075779

2000

1 thought on “Jag har suddiga minnesbilder av olämpligt beteende

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *