4 februari, 2023
När jag var liten var jag glad, öppen och nyfiken. Detta kom att ändras till självhat och självmordstankar.
”Det är fel på mig.”
”Jag förtjänar det här.”
”Bättre att allt dåligt händer mig så slipper något annat barn det här.”
”Jag är värdelös.”
”Jag är skit.”
”Jag förtjänar inte att leva.”
Kompisen till mamma
Jag är ca 4 år. Jag ligger i min och mammas säng och ska sova. I köket sitter mamma och pratar med folk. Vet inte om dom dricker alkohol eller kaffe.
Dörren öppnas och en man kommer in. Han viskar: ”Hej, jag är kompis med din mamma och jag tänkte läsa en bok för dig.” Sedan minns jag bara att jag har en utomkroppslig upplevelse. Jag ser mig själv i sängen från taket. Kommer inte ihåg vad som händer.
Nästa minne är hemma hos denna man och jag ska sova över hos honom. Vet inte om jag är 4 eller 5 år. Hans son ska också sova över. Tror han också är 4-5 år.
Mannen kommer in och ska säga godnatt. Han lutar sig över mig och ger mig en lång puss på munnen. Jag vet att det är fel men jag vet inte vad jag ska göra så jag säger inget eller gör inget motstånd.
Han tar mig i handen och leder in mig till hans sovrum och säger att han vill att jag och sonen ska leka. Han får oss att utföra sexuella saker på varandra och pojken verkar van. Pojken och jag har samlag. Här blir att luddigt. Jag vill inte dit igen. Jag vill aldrig mer träffa denna man. Jag kommer inte ihåg ifall jag träffade honom igen.
Nu i vuxen ålder händer det att jag ser honom ibland då vi bor i samma område. Min reaktion blir alltid att pressa ner minnen och känslor så långt ner i mig själv som det går.
Pappa
Jag är ca 6 år. Sover över hos min pappa. Denna gång är han lite full. Jag vaknar av att det är blött mellan benen.
Jag tittar. Min pappa slickar mig mellan benen. Det är blött och äckligt. OBEHAG! Vill inte! Inte du, pappa! Tänker jag. Jag låtsats sova och vänder på mig. Han slutar.
När jag är 12 år och bor i en annan stad så hälsar jag på min pappa en vecka under sommarlovet. Han har samlag med mig. Jag borde ha skrikigt och slagits men jag fryser och blir stel som en pinne. Jag stänger av. Han har aldrig efter denna gång gjort närmanden. En gång när han var full så grät han och sa att han har ångest varje dag för vad han gjorde. Jag har idag ingen kontakt med honom.
Min systers kompis
Min syster är några år äldre än mig. Vår mamma hade en väninna som hade en dotter som var ca 15 år. Min syster och hon var kompisar.
En gång skulle min mamma och hennes väninna åka till väninnans lantställe över dagen. Väninnans dotter som är 15, jag + någon mer i min ålder skulle med ut.
Min syster var inte med. Våra föräldrar lämnar oss ensamma i torpet då dom skulle handla i en affär. 15-åringen lurar upp mig och det andra barnet till övervåningen där hon tvingar mig att slicka henne mellan benen och ta på hennes bröst, annars skulle hon slå mig. Hon höjde även näven framför mitt ansikte när hon hotade mig.
Äckligt. Blött och äckligt. Varför händer detta mig?
Kontaktfamilj
När jag är ca 13 år så sover jag över hos en kvinna som är min kontaktfamilj. Hennes dotter som är 11 ska sova över hos sin pappa. Jag får följa med. Han dricker starköl i vardagsrummet och vi tjejer leker med barbiedockor i ett sovrum. Jag går ut till köket för att fråga om det finns juice eller läsk. Jag blir erbjuden starköl och jag tackar gladligen ja till alkohol såklart. Mannen är charmig, snygg och rolig. Vet inte hur många öl jag dricker men jag är nära att tappa medvetandet och han kysser mig samt tar mig på brösten. Nu reagerar hans dotter på att hon hör pussljud och ringer sin mamma som kommer instormandes och skäller på honom. Hon tar med mig i sin bil som jag spyr ner. Hade inte dottern ringt efter sin mamma så hade jag säkerligen blivit blivit våldtagen.
”Jag är äcklig.”
”Jag är ful.”
”Jag förtjänar inte att leva.”
”Jag duger inte till någonting.”
Jag börjar skära mig på armarna vid 13-års ålder. Det är på detta sätt som jag kan få den själsliga smärtan att bli fysisk. Jag vill inte dö. Men på ett sätt så vill jag dö. Men ändå inte. Omgivningen reagerar när jag börjar utveckla anorexia, men jag lyckas efter ett år att börja äta bättre och sluta stoppa fingrarna i halsen. Jag lyckas ignorera den sjuka spegelbilden.
”Jag föddes kanske för att det enda jag duger till är sex.”
”Hellre jag så någon annan blir besparad.”
När jag var runt 18 så berättade jag för min syster om allt utom om pappa. Hon bröt ihop. Jag ringde då till min mamma och berättade om hennes manliga vän men enligt henne så ljög jag. Jag vet att det finns en förövare till men jag kommer inte ihåg. Jag bara vet.
Idag har jag barn och har ett okej liv. Är sjukpensionär med ett okej mående. Har emotionell personlighetstyp av borderline typ. Mina barn är mitt allt och min livsglädje.  Har aldrig gått i terapi för just övergreppen. Fortsätter att bara pressa ner skiten och en dag så kanske jag exploderar. Idag tycker jag om mig själv och jag inser nu att det börjar bli dags för mig att gå i terapi p g a övergreppen.  Jag tycker om att vara ensam och är mest social via fb. Behöver en hel del egen tid och har svårt att lita på människor.
Att skriva detta är så j-a svårt. Det gör så ont. Och jag gråter faktiskt. Känner ett tryck över bröstet och har svårt att andas.  Konstigt nog så känner jag rädsla över att publicera detta. Jag vet att inget av detta är mitt fel men jag känner mig ändå smutsig och egentligen vill jag bara ställa mig upp och skrika. Men jag biter i kudden och sväljer skriket.
Tack till Sara, Patrik och alla fiskare som gör något åt barnövergrepp.
All kärlek till alla ni som behöver ❤️

Och kom ihåg: du är inte ensam.
/Anonym

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA

Swish: 076-0075779

2000

3 thoughts on “Flickan som ville bli älskad

  1. Känns nästan som jag skrivit denna text men med andra upplevelser. Tack för att du delade detta så rått och öppet. Önskar att du kan känna dig hel en dag. Hoppas du tar hand om dig. Du är stark!

  2. Men hur kan alla vuxna ha svikit? Hemsk lasning och mitt hjarta varker for det barn du var och den vuxna kvinna du ar idag som fortfarande lider av sviterna av de overgrepp du utsatts for. Las din text och forestall dig att den ar skriven av en annan person an du sjalv. Acklet och skammen ar for forovarna. For personen, ja du sjalv finns bara empati och sorg. Och en vilja att du ska ma annu battre an du mar idag. Att du kan beratta din historia for en psykolog sa manga ganger som behovs anda tills ingen skam finns kvar. Den ska ligga hos forovarna och hos din mor som ar for svag for att vilja ta till sig vad som hant dig. Eftersom hon har ett visst ansvar for att ha givit forovare tillgang till sitt barn. Lattare att latsas som om inget hant.
    Men du far inte latsas som inget hant och grava ner allt under ytan for det ligger dar och gnager och paverkar ditt liv idag. Och du fortjanar sa mycket battre. Att rakryggad utan skam en dag kunna beratta vad du varit med om utan att sla ner ogonen. Det de gjorde mot dig var fel och fult. Men du ar fin. Tank vilken forebild for alla utsatta Sara Nilsson ar: en stark, vacker, rakryggad kvinna som vet hos vilka skammen ska ligga. Tycker du att hon borde vika sig dubbel och skammas for vad andra utsatt henne for ? Icke. Och detsamma galler dig. Kan Sara kan du kan jag kan vi alla…

  3. Vill bara krama om dig och trösta 😢 Tack för att du delade med dig 🙏🏼 Jag är också en av de utsatta. Hoppas vi kan ge dig styrka ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *