3 februari, 2023

Hur ska vi stoppa vuxna människor från att förgripa sig på barn utan att belysa problemet?
Hur kan vi skapa trygga barn som vågar berätta när samhället tystar ner och uppmuntrar skamkänslan?

Dumpen har valt att konfrontera dessa förövare som faktiskt är ansvariga för sina handlingar och varna allmänheten för att dessa personer är en direkt fara för våra barn. Eftersom våra lagar och krav på bevis är helt omöjliga för ett barn att leva upp till. Ett åtal eller en fällande dom får inte påverkas av ett barns oförmåga att förstå tid och rum, använda rätt ord i beskrivningen av vad som hänt eller att förövaren drar tillbaka uttalanden. Men tyvärr är det verkligheten i Sverige idag.

Kritiker av dumpen rasar över dumpens agerande på sina sociala medier, men det är inte därför min frustration ökar. Man behöver inte ha samma åsikt, gilla dumpen eller dess metoder. Man har rätt till sin egen åsikt och jag diskuterar gärna ämnet med människor som på ett respektfullt sätt framför sin kritik.

Min frustration kommer av sättet många kritiserar dumpen på. Hur man påstår sig skydda barn genom att tysta dem. För genom att uttrycka att barn skäms och mår dåligt när anhöriga konfronteras och visas upp p g a sina egna självvalda handlingar är att göra just det. Man tystar barn. Sverige har 2020 valt att göra barnkonventionen till lag och en av dess stöttepelare innebär just att barn har rätt att få sin röst hörd.

Vad är vi egentligen för vuxna om vi inte representerar dem?

Om vi inte för deras talan när de själva inte kan?

Dumpens publiceringar av dessa förövare kan hjälpa barn i utsatta situationer att förstå vad som är rätt och fel, vem som bär skulden, att det inte är deras skam och därmed öppna en dörr till ett samhälle där man vågar berätta.

Att lägga skulden för samhällets oförmåga att förstå vem som är offret och vem som är förövare och samhällets oacceptabla beteende mot anhöriga och utsatta på dumpen är som att fråga ett våldtäktsoffer vad hen hade på sig och varför hen var ute så sent.

Vi kan inte tysta ner brott för att vi har ett stort problem i samhället utan vi måste förändra samhället.

Vill vi leva i ett samhälle där våra barn inte kan gå ut och leka när de vill, gå hem till kompisar själva och måste undvika vissa platser och människor?

P g a att förövares rättigheter värdesätts högre än offrens eller vanliga medborgares?

Vill vi titta in i fler barn och överlevares ledsna och uppgivna ögon som skriker ut sin själsliga smärta när vi faktiskt kunde ha bidragit till att den aldrig uppstått?

Jag kommer aldrig blunda för barns utsatthet, för då är jag minst lika skyldig till det som sker som förövaren!

/Mikaela

2 thoughts on “Tystnad skyddar inga barn

  1. Går man in i leken som Dumpen har gjort får man leken tåla. Jag tror inte att ni eller någon annan kommer att stoppa problemet med vuxna som förgriper sig på barn, men ni belyser problemet och det tycker jag är bra. Det jag tycker är intressant är att alla dom som ni fångar vet att det är fel, inte bara för att det står i lagen, det är moraliskt fel om man är människa. Fortsätt att jaga Chomos så länge ni orkar och lämna över staffetpinnen till folk som orkar.

  2. Du ska inte bekymra dej över de som gnäller över Dumpen.
    Ju fler som gnäller, desto bättre är det!
    Bakom varje negativ tanke, finns det 1.000 positiva.
    Det är mycket lättare att gnälla än att hylla, tyvärr.
    Vi som är positiva har av ngn konstig anledning svårt att uttrycka oss, jag är en av dem…
    Se det positiva!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *