Jag vet inte vad som är värst; att veta eller inte veta vad som hänt mitt barn.
I mer än 4 år så har jag levt i ovisshet om vad den manliga pedagogen på mitt barns förskola utsatte mitt barn för.
Jag har tröstat, kramat, torkat tårar och försökt laga det som är trasigt i hans själ.

Jag har kämpat mot ett samhälle som inte förstår och som anser att man ska fortsätta som vanligt.
Skolan ska skötas, närvaro är en plikt och paniken i mitt barns ögon vid vissa lämningar är något jag bara ska acceptera.

Jag vet att han är utsatt men inte vad som hänt och det enda jag kan göra är att plåstra om såren.
Såren som egentligen är alldeles för djupa för att täckas av ett plåster.
Men plåster är det enda jag har.

Att inte låta barn få sin röst hörd, inte ens till sina föräldrar så de på rätt sätt kan hjälpa sitt barn är förödande och i ett land som Sverige så borde detta inte få hända.

Jag behöver veta men bara tanken på att höra skär i hjärtat.

För att hjälpa mitt barn må bättre så måste jag få veta vad som hänt, hur ont det än kommer göra. För det är mitt jobb som hans mamma.

Men samhället har gjort det omöjligt!

Pedagoger och förskolan jag hade så högt förtroende för svek med sin tystnad och lögner om hur många barn det handlade om.

De reducerade siffran till tre trots att mannen vid flertal samtal nämnt åtta.

De producerade fler offer p g a sin ovilja att lyssna på ett barn som ett år tidigare uttryckt att mannen förgripit sig på henne/honom och de orsakade psykisk ohälsa hos barn genom att inte föra deras talan.

Utredningar lades ner!

Fem barns fall vars namn nämnts av förövaren vid ett flertal förhör i utredningen lades ner och undanhölls för vårdnadshavare!
P g a att mannen på inrådan av advokat valde att dra tillbaka sitt uttalande kring dem.
Att utreda dessa fall vidare när bevis för övergrepp på två barn fanns var det tydligen inte tal om.
Tre fall gick till åtal men han dömdes endast för två barn.

Att detta ens är lagligt gjorde mig totalt chockerad!

Att en bevisad förövares val att ångra sagda ord i en utredning skulle få konsekvensen att fem barns utsatthet aldrig utreddes, trots att man hade all möjlighet att göra det är för mig ett brott mot barns mänskliga rättigheter.

Att av förhörsledaren som valt att inte ens höra dessa barn få höra ”det är vanligt att man letar fel hos sina barn när man varit med om något sådant här” var som ett slag i ansiktet.
Efter att jag precis berättat vad mitt barn uttryckt och hur han mått.

Jag vill veta hur detta kan få förekomma, varför man inte ser allvarligt på när människor i beroendeställning och som fått förtroendet att jobba med barn inte agerar med barnens bästa i fokus?!?!

Hur vårt rättssystem som ska säkerställa att våra barn är skyddade,  gång på gång utsätter dem för fara genom att ge förövare mer rättigheter än offren!

Oskyldiga barn utan förmåga att försvara sig mot vuxna människor som våldför sig på dem står helt själva.

De får inget stöd av samhället, deras ord väger ingenting och skyddet är totalt obefintligt!!

Om ingen pratar så kommer barnens utsatthet att öka och känslan av skam och skuld kommer äta upp dem.

Att prata om det skadar inte barnen, det är tystnaden som gör!!

/Mikaela

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA

Swish: 076-0075779

Ett svar på ”En mammas maktlöshet”
  1. Mitt barn berättade men med ett barns ord så liten att hen nyss lärt sig prata. Jag vet inte heller exakt vad som hänt och kanske för att sådana ord inte ens fanns i barnets ordförråd. Jag kämpade och slogs mot samhället eftersom mitt barn inte hade förtroende nog att berätta utanför familjen. Trodde jag… Hen hade visst, spontant, nämnt saker på förskolan som borde förknippats med mina misstankar. De valde att bortförklara, inte lyssna och framförallt varken vidareförmedla eller orosanmäla. Det gjorde vår fight så mycket tuffare. Det tog oss 8 år av vårt liv. Det förvärrade traumat hos mitt barn och det skadade grundtilliten. För det förlåter jag de d-larna aldrig. De som skulle stöttat och hjälpt oss svek. Det trodde jag aldrig. Nu vet vi något vi aldrig ville veta. Livet var enklare att leva naiv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.