27 november, 2022

Jag vill berätta om ett exempel på vad den galna, fullfjädrade sadistiska grannen utsatte mig för! Efter att så BOKSTAVLIGT BLIVIT TYSTAD PÅ BRUTALA VIS UNDER TORTYR tar jag nu chansen att ”skrika ut” ett utav de värsta minnena!!!

Det är ingen rolig läsning, men detta var min verklighet när jag var 4-8 år gammal. Tryggheten hemma var obefintlig. I mitt hem utsattes jag för psykisk-, fysik- & känslomässig misshandel, samt grov försummelse. Det första sexuella övergreppet utsattes min lilla, lilla kropp för innan 2 års ålder. Resultatet av ett oralt övergrepp ledde till herpesblåsor i hela munnen och halsen. Vården hade aldrig sett något värre. Ändå förvägrade mina föräldrar mig sjukhusvård. Jag fick plågas hemma i 10–14 dagar med enorma smärtor och påföljande närings- & vätskebrist. Idag är jag 38 år & har MIRAKULÖST ÖVERLEVT!!! 

Nu till ett utav det värsta minnena jag tvingas leva med…

Födelsedagen när jag fyllde 5 år!

Grannen (Han) har planerat för det här innan, men jag kan inte minnas…det jag minns är att jag har fått tydliga instruktioner under hot om att den dagen ska komma dit så fort jag bara kan. Hur det går till vet jag inte… Jag smiter iväg hemifrån med jacka & stövlar på mig. Han har förberett mig på att på att han ska göra något SPECIELLT JUST DENNA DAGEN! EN SPECIELL FÖDELSEDAGSPRESENT!

Jag visste sedan tidigare vad han är kapabel till & eftersom det är just min födelsedag idag har jag blandade känslor när jag går dit. Jag har en klump i magen. Det bara snurrar i huvudet för jag vet inte vad som väntar mig. Jag vet ju vad han har gjort tidigare mot mig, men då hade han uttryckt sig annorlunda. Jag går som i en dimma med ben som skakar & samtidigt som håller på att ge vika. Jag går längs med vägen, för det är snö ute. Sen går jag vänster rakt mot hans hus. Jag har en stark obehagskänsla i hela kroppen. Jag vågar inte hoppas på något snällt. Vill helst bara backa därifrån. Jag vill inte fortsätta mot huset…men med hoten han TYDLIGT sagt till mig, så vågar jag inget annat än fortsätta framåt. Det är som han ser att jag kommer för när jag är ca 1 meter från dörren bara sliter han upp den & drar in mig. Redan där blir jag jätterädd för så brukar han aldrig bete sig. Det avviker redan här mot hans vanliga tvångsmässighet. 

Fortsättning under bannern…

18+ VARNING för brutalt våld & sexuellt innehåll

 

Mitt hjärta börjar rusa & det snurrar av panik i huvudet. (I mitt huvud tänker jag: Vad gör han? Han gör ju “fel”, detta är inte som andra gånger. Han bär inte in mig). Han bara sliter i min vänstra överarm & puttar mig rakt in i garaget. Jag flyger över trappsteget & landar på mage på betonggolvet. Blir liggandes kvar på golvet. Vågar inte röra mig för vet inte vad jag ska göra då han aldrig gjort såhär tidigare så jag har ingen tidigare erfarenhet att förlita mig till.  Ligger där orörlig. Han låser dörren, går förbi och sparkar han till mig. Sedan börjar han klä av sig. Jag är helt förvirrad! (Så här ska det inte vara. Han har inte ställt mig på det vanliga stället. Något är fel. Jag ska ju stå på exakt samma ställe & plågas medans han står snett bakom mig till vänster & tar av sig kläderna).

Paniken inom mig blir bara värre då INGET ÄR SOM VANLIGT. Jag har ingen som helst kontroll på vad som kommer hända och jag är inte förberedd. Nu har han fått av sig alla sina kläder och sliter upp mig med överdrivet våld från golvet. Sen sliter han av mig jackan & stövlarna & sen sliter han av mig tröjan. Sedan så bara kastar han iväg mig. De andra gångerna har han lett fram mig till dynorna & varsamt lagt mig långsamt ner på dynorna & placera ut min kropp ”rätt”. Men denna gången kastar han mig. Han kastar mig så hårt och långt att det är nära att mitt bakhuvud slår i betonggolvet.

Jag ligger på helt fel ställe mot vad jag brukar. Det gör mig förvirrad så det bara snurrar i mitt huvud. Plötsligt har jag inget att “gå på”, ingen trygghet i att jag vet hur han annars alltid gör. Det har blivit någon konstig form av trygghet med hans tvångsmässiga beteende att göra väldigt likadant alla gånger. Nu frångår han allt “det vanliga”. Jag är så osäker av situationen att jag inte kan fokusera på någon av mina vanliga, trygga ställen, taklisterna i hörnet eller lampan i taket. Jag har inget att ”gå på”.

Nu så ligger jag tydligen lite för högt upp så han tar tag om mina fotleder/smalben & rycker ner mig ca ½ meter. Sen sliter han av byxorna & trosorna & sen strumporna för jag får inte ha ett enda klädesplagg på mig. Något som alltid tidigare varit väldigt viktigt. Men jag ligger på ”fel ställe” vilket ökar paniken inom mig. Det kommer ingen instruktion om vad jag ska göra, vilket jag tidigare alltid måste lyssna noggrant på och följa så noggrant jag bara kan. Sedan måste jag göra allt som står i min makt att följa instruktionerna för att allt ska göras rätt. (Vilket jag i & för sig vet inte spelar någon roll, för gör jag rätt blir han ännu mer aggressiv. Han bestraffar mig vad jag än gör på hans instruktioner om rätt & fel.) Men nu kommer inga instruktioner om någonting. Ingenting säker han om att jag måste ligga stilla. Det finns inget “vanligt” att “gå på”. Jag har ingen aning om vad som kommer att hända.

Helt plötsligt sliter han isär mina ben & bara trycker in, jag vet inte hur många fingrar, vilket gör att min kropp rycker till reflexmässigt utav smärta. Sedan tidigare vet jag att vad han än gör så får jag inte reagera. Jag måste stänga av mina smärtreflexer, vilket så klart är omöjligt, men jag har kämpat förtvivlat med det så många gånger tidigare. När jag reagerat, tidigare, så gör han allt bara jävligare & jävligare för mig & trappar upp det hela. Han säger inget men jag märker att han börjar på en högre nivå än vad han brukar göra, då han varit så okontrollerbart arg. Nu bara skriker han åt mig & tar tag om min hals så brutalt hårt. Samtidigt som han trycker in fingrarna i mig ännu hårdare & samtidigt som han skriker -MEN FÖR I HELVETE DIN JÄVLA SKITUNGE, LIGG STILL!!!

Sen så fortsätter det. Han bara fortsätter han trycka in sina fingrar & han har ”för långa naglar” så han börjar trycka dom upp & sen drar dom inuti mig så det rispas inuti mitt underliv! Sen så bara ökar han på & ökar på & ökar på. Min kropp rycker till av smärtan, det gör SÅ ont och jag försöker komma undan. Mina ben försöker jag flytta på, vilket blir jättesvårt för det får inte när han har sina fingrar inuti mellan mina ben som “ett vapen”. Jag viftar med mina armar för att försöka komma upp & få bort hans hand runt min hals! Det svartnar för mina ögon. Jag hör ingenting för det bara brusar i mina öron eftersom han håller för längre runt min hals. Så tillslut så är det som om både smärtan och paniken tillsammans gör att jag inte får luft (Jag tänker: släpper han inte nu, så försvinner jag, för jag får INTE LUFT!!! DET HAR GÅTT FÖR LÅNG TID). Tidigare har han hållit runt min hals en stund och skrikit samtidigt tills han sett skräcken i mina ögon. Tidigare har han släppt taget runt halsen & hånskrattat, men det är inget han gör nu heller. Han håller ovanligt länge. Till slut släpper han en kort stund, men då gör han något med sina fingrar för jag gör ljud ifrån mig…& jag hinner inte stoppa mig själv…det är helt omöjligt…detta ljud ska jag ju straffas för hårt. Då kommer strypgreppet igen eftersom han ska kväva mitt skrik av smärta…sen vet jag inte hur länge han håller på…det känns som en hel evighet. Sedan släpper han mig helt & hållet. Jag ligger bara panikslagen och orörlig & panikandas för att fylla kroppen med nytt syre! Jag vill att synen ska komma tillbaka, för det har svartnat. Jag har sådan fullständig, fullständig, fullständig panik. Men detta var bara början, men det vet jag inte där & då……

Då kommer den där förbannades jävla gröna glasflaskan fram. Paniken slår emot mig …nej, nej, nej…inte detta igen. Det här är liksom.. jag vill bara därifrån. Jag tror jag gör ett försök att ta mig upp, bara för att desperat ta mig därifrån, för jag inser jag kan inte vara kvar här. Det dumma är att han såklart bestraffar mig för jag försökt ta mig därifrån…med strypgrepp. Även om jag hade lyckats ta mig upp, hade jag omöjligt kunna ta mig därifrån eftersom alla dörrar är låsta & jag kan inte öppna/låsa upp dom. Jag inser att jag inte kommer att kunna ta mig därifrån, men jag försöker ändå, för paniken är så brutalt total.

Han börjar hålla fast mig & slita & dra i mig. Han drar mig i håret & skriker åt mig att jag ska ligga stilla. Jag vet inte ens längre vad han skriker, för jag är bara SÅ FRUKTANSVÄRT RÄDD FÖR DEN GRÖNA GLASFLASKAN. Så smörjer han i den med någonting & sen börjar han stoppa in sina fingrar mellan mina ben & sedan så trycker han in flaskan. Jag vet sedan tidigare hur ont det kommer att göra. (Det enda som snurrar i mitt huvud är: Skrik inte, hur ont det än gör. Skrik inte)  De tidigare gångerna har han börjat på en lägre nivå, men nu börjar han på en jättehög nivå. Det känns som om han tar i med full kraft.  Trots att jag vet att jag inte får skrika, men det är ofrånkomligt, så jag skriker av smärta. Då tar han sin hand runt min hals för att kväva mitt skrik. Han bara håller & skriker & jag vet inte vad han gör för min panik är så galet hög. Det gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Han tar ut flaskan en liten bit & sen trycker han in den ännu hårdare. Jag känner hur jag går sönder.  (I mitt huvud tänker jag att han inte kan trycka såhär hårt. Han får inte.) Samtidigt så trycker han så hårt runt min hals och jag får inte luft. Det går inte att tänka alls längre & samtidigt är det kaos i mitt huvud & jag har fullständig panik eftersom jag inte vet alls vad jag ska göra. Jag kan inte göra någonting.

Sen drar han ut flaskan lite igen & släpper greppet lite runt min hals en liten stund. Sedan bara för att jävlas mot mig igen så släpper han greppet om halsen & sen tar han i med den våldsammaste kraften någonsin för att trycka in glasflaskan i mig. Jag skriker till & strypgreppet kommer. Det svartnar för mina ögon av smärtan. Tror att smärtan får mig att svimma…& hans strypgrepp som gör att jag inte kan få luft…Det blir bara SVART. Efter en stund klarnar det till för att han skakar mig så kraftfullt enormt mycket. Han sliter & drar i mitt hår & huvud & kastar mig fram & tillbaka & slår mig på bröstkorgen. Han blåser luft in i min mun & jag tittar upp helt förvirrat. Jag vet för en stund inte vart jag är. Då tror jag han ska vara färdig…men han är inte färdig. ÄR INTE FÄRDIG. Han fortsätter ett antal gånger till. När jag är så medtagen av smärta…det är som om jag till slut inte känner min kropp längre. Smärtan har bedövat kroppen. Till slut är det som han är ”nöjd”, att han är färdig med just detta momentet. Jag ligger bara helt orörlig av smärta för nu känner jag hur ont jag har. Då tar han fram den ljusturkosa handduken som han så många gånger tidigare plockat fram för att torka bort sperma från mig, men nu är det blod han behöver torka bort. (Min hjärna snurrar samtidigt och undrar om han är färdig nu?…eller vad ska han göra nu?… Vad händer härnäst?)

Istället för att han gör som tidigare, då han vanligen är ”lugn” & metodisk på ett psykande sätt som ska leda till nästa nivå…så istället sliter han upp mig & kastar mig handlöst rakt ut på betonggolvet, nedanför dörren & trappsteget. Jag slå mig rejält när jag landar på det hårda golvet. Innan han är färdig denna dagen har han sett till att jag slagit i varenda kroppsdel. Jag har nu bulor i huvudet. Armbågarna har slagits blå, likaså knäna. Jag är helt blåslagen…

När jag nu ser den vita lilla barnstolen så bara känner jag  nejnejnejnejnejnej. Vad som helst med inte detta, inte detta, inte detta. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Detta är så långt mycket värre på ett helt annat vis. Han bara sliter upp mig ifrån golvet. Jag är helt lealös för nu vet jag vad han kommer göra. Jag är mer rädd för det han kommer att göra nu. Jag vet bara inte att han kommer göra det mycket värre denna gången. I detta momentet behöver jag egentligen inte göra så mycket. Han tar tag i båda mina händer & lägger dom runt sitt k*n. Sen trycker han med sina egna händer ovanpå mina & börjar dra dom upp & ner, upp & ner, upp & ner…Jag försöker förbereda mig vilket inte går… Jag är lealös & han bara drar min händer upp & ner, upp & ner…Efter en stund så släpper han hastigt & då bara ramlar mina armar ner i mitt knä. Jag har ingen kraft i kroppen…Jag sitter på knäna. Han tar ett hårt grepp om mitt hår med båda sina händer & sliter upp mig så högt att mina knän sen slår hårt i golvet. Jag har lärt mig, sen första gången han gjorde detta hur han vill att jag ska göra. Så hur mycket jag inte vill detta så är det bara…när jag känner hur han tar ”sats” så är det bara att öppna munnen & få hans k*n nedtryckt så långt han bara kan i min hals. Det finns inte en chans att få luft. Kväljningarna kommer direkt. Då börjar han slita, genom att hålla så hårt grepp i mitt hår, & dra mitt huvud upp & ner, upp & ner, upp & ner….Förtvivlat försöker jag få grepp i stolen & mot hans ben. Jag försöker men det går aldrig. Nu har jag sådan brutal panik bortom ord i hela kroppen, jag får inte luft och jag har kväljningar samtidigt. Sen gör han någonting han inte har gjort förut. Han trycker med full kraft uppifrån & sen så långt ner han kan. Så håller han mig där och håller mig stilla. Då stiger paniken ännu mera. Jag har svårt att hitta ord just i denna stunden med en panik som INTE går att beskriva. Det går inte att förklara hur det känns eller vad som snurrar i mitt huvud. Efter en lång stund drar han mitt huvud upp & ner några gånger till & då försöker jag få lite luft. Sen pausar han en kort stund & då kommer kväljningarna så kraftfullt att jag råkar kräkas…för kväljningarna har blivit så enorma! Då blir han SSSÅÅÅÅ ARG. Jag kommer upp stående på knä igen & är totalt skräckslagen & paralyserad för vad som nu kommer att hända. Jag kräktes helt ofrivilligt, det var inte med vilje. 

Han lyfter sitt ben & sparkar mig med sin fot rakt på min bröstkorg så jag flyger baklänges. Jag slår huvudet i betonggolvet. Min rygg slår också i. Han reser sig upp & hämtar en mugg full med vatten. Jag ligger på rygg & han öppnar min mun & bara häller i hela muggen med vatten. Det är en helt bissar & obeskrivbar känsla. Jag ligger på rygg och någon häller vatten in i min mun. Det känns som att han håller på att dränka mig. Men det är väl just det han vill. Han håller fast mitt huvud tills han tömt hela muggen i min mun. Jag kastar jag mitt huvud åt sidan för att få ut allt vatten…jag hostar & håller på att kräkas igen…vatten långt nere i halsen…  Det var helt, helt obeskrivbart hur fruktansvärt skräckfyllt det var att få vattnet ihällt sig på det viset. Då tar han tag i min ena arm & mitt ena ben & bara släpar mig på golvet tillbaka till den där vidriga vita stolen igen. Han är inte färdig…han börjar om igen…sliter upp mig så jag står på knäna. Tar nytt hårt tag i mitt hår. Sen är det bara att öppna munnen fast det är det sista jag vill…sen börjar det om igen…kväljningarna…panikkänslorna av att inte få luft…han bara drar & sliter i mig om & om & om & om…igen & igen & igen…Sen gör han om det igen. Han trycker ner sitt k*n så långt han kan i min hals och stannar där. (Jag tänker att han kommer att döda mig. Jag kommer att kvävas till döds med hans k*n i min mun & hals. Jag orkar inte mer överhuvudtaget. Min kropp orkar inte mer. Min hjärna klarar inte mer. Det finns verkligen inte någon del av mig som orkar mer av detta. Låt mig bara få dö. Jag vill inte mer. Jag vill bara försvinna. Jag vill inte vara kvar här längre. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag kommer dö här. Helt naken. Inlåst med hans k*n nedtryckt i min hals. Jag klarar inte mer). Jag är så uppgiven så jag vill inte finnas mer. Jag klarar inte mer. När han väl är färdig med just detta momentet, så bara kastar han ner mig på betonggolvet och jag slår i kroppen på fler ställen igen. 

Att istället som vanligt varsamt flytta mig dit han vill att jag ska ligga på ”rätt plats” på dynorna, så tar han bara tag i min ena arm & ben & kastar iväg mig på dynorna. Hans vanliga ”säkerhetsåtgärd” fortsätter han dock men; han håller sin hand runt min hals utifall jag skulle försöka fly. Denna gången ligger jag helt stilla för hela jag har gett upp. Jag anar vad som nu kommer att hända…Jag misstänker att det blir som en känsla av att få en kniv intryckt mellan mina ben. Denna gången har han redan skadat mig mellan benen så jag blöder. Nu börjar sära mina ben & trycka in sina fingrar & sen lyfta upp mina ben…sen kommer det där att han hänger över hela mig med hela sin kroppstyngd för han är så mycket större än mig. Dessutom håller så hårt runt min hals att jag inte får luft alls! Sen bara trycker han in sitt k*n i mig så hårt han kan…jag trycks ihop på ett onaturlig sätt p g a att han håller fast mig runt halsen…smärtan är som en kniv rakt in mellan mina ben. Det svartnar av den extrema smärtan. Strypgreppet. Jag får ingen luft. Han bara trycker sig in & ut i mig om & om & om…igen & igen & igen… Han släpper greppet om min hals lite grann någon gång emellanåt. Han bara fortsätter & fortsätter & fortsätter…Tillslut så kommer jag till samma punkt som innan…jag inser att jag klarar inte det här. Jag har tuppat av flera, flera gånger om…av smärta…av syrebrist…så är flera luckor i minnet här…jag ”kommer tillbaka” & känner då den FRUKTANSVÄRDA SMÄRTAN IGEN. Jag panikandas emellanåt…sen tappar jag medvetandet igen eller om jag dissocierar… Smärtan är så…det GÖR SSÅÅÅ ONT SÅ DET FINNS INTE ORD SOM KAN BESKRIVA DET!!! Jag kommer till punkten där jag HELT GER UPP TOTALT!!! JAG ORKAR INTE LÄNGRE…Jag tappar all kontakt med kroppen! Känner ingen smärta längre. Jag känner inte att han är där längre. Jag känner ingen skräck eller panik. Det är bara ett jättemärkligt lugn kvar! Sen är det som jag bara lämnar kroppen där & försvinner ut i tomma intet…

Efteråt

Sen är det en minneslucka…tills han håller på & dra & sliter i mig igen & blåser in luft i min mun. Han slår på mig tills han ser att jag tittar upp & är vid liv! Jag bara ligger där helt, helt orkeslös & har ont i precis hela kroppen. Sen tar han fram handduken igen för att torka bort blodet mellan mina ben. Han har haft sönder mig totalt… Det gör SSÅÅÅ FRUKTANSVÄRT ONT NÄR HAN SKA TORKA BORT BLODET… När han torkat klart så sliter han upp mig & klär på mig igen & fixar till mitt hår så det liknar hur det var när jag kom. Sen låser han upp den ena stora dörren & puttar mig rakt ut & säger så gå hem nu- Jag går som i en dimma hem. Kan knappt gå för jag har så ont. Jag har ont överallt & mår illa. Kommer hem & går raka vägen in på toaletten & stoppar så mycket papper jag bara kan i trosorna eftersom jag blöder. 

Efter lunchen, som jag inte rört alls, säger mamma till mig att jag ska duscha & byta kläder inför kalaset. Den smärtan som jag känner när jag ska duscha mellan mina ben får mig att kvida. Jag vill inte ens fira min födelsedag längre, för det finns ingen som helst glädje kvar. Jag känner mig helt förstörd & död. Jag tar på mig kläderna & stoppar återigen en massa papper i mina trosor. Dom trosorna jag hade på mig innan lindar jag in i papper & gömmer dom längst nere i papperskorgen så inte mamma ska kunna hitta dom & se blodet i dom. 

Sen är det kalas. Jag bara sitter helt tyst som i en uppgiven dimma & stirrar tomt framför mig. Tårtbiten rör jag inte alls! Jag kan omöjligt äta. Känslan av hans kön i min mun & hals känner jag fortfarande. Jag har så ont mellan benen att jag egentligen inte kan sitta på stolen. Jag har ont i nacken. Jag har ont överallt p g a blåmärken & bulor. Mitt huvud dunkar av smärtan efter smällarna i betongen. Jag är även så öm efter allt hans slitande i mitt hår. 

Vi sitter på golvet, jag & min lillasyster, nu ska vi ska öppna födelsedagspresenterna. Jag börjar, men sen är det som att kroppen & hjärnan inte orkar mer…Jag faller ner på sidan på golvet & blir där liggandes HELT ORÖRLIG & TILL SYNES HELT LIVLÖS! Jag kan inte röra mig. Min blick har fastnat. Jag kan inte prata. Jag kan inte göra någonting alls. Jag hör mamma & pappa säga någonting & sen bara hånskrattar alla åt mig…Därefter lyfter pappa upp mig & jag hänger helt lealös under han arm. Han går till mitt rum. Slänger mig på säng. Går därifrån & stänger dörren. HÄR GÅR DET SISTA LILLA INOM MIG TOTALT SÖNDER. Det tar inte lång stund innan jag dissocierar bort HELT… JAG TOTALT SLAGEN I SPILLROR PÅ ALLA PLAN ATT JAG INTE VILL FINNAS MER…

/Anonym L

Efter att ha läst Anonyma L’s berättelse blev vi starkt berörda och skrev till henne. Så här svarade hon:

Hej!
Tack för mailet! Efter en fruktansvärd kamp inom psykiatrins alla skrymsler & vråer under 18 år (till & med förvarats på rättspsyk i 3 år & 3 månader utan att ha begått något brott (2005-2008).

Sen kämpade jag för att överleva & 2019 fick jag äntligen hjälpande hjälp 🙏🏼🙌🏼🙏🏼 Sen har det varit en rejält tuff resa, den tuffaste traumabehandlingen (PE) förändrade hela mitt liv 🙌🏼 Sen ca 2 år tillbaka har mitt liv gått från klarhet till klarhet om än i en berg & dalbana, men idag lever jag verkligen livet fullt ut. Jag är nu i början av att göra allt för att uppfylla min största längtan & högsta dröm 😍 Jag är inne i processen att göra ALLT, ALLT jag kan för att bli självstående mamma✊🏼✊🏼✊🏼✊🏼

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men sammanfattade det kort. Finns det mer frågor så är det helt fritt att fråga!!! Vill man så går det bra att skriva till mig på instagram där mitt användarnamn är vimmelkantig_
Med vänlig hälsning,
L

VILL DU HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE ÄR VI TACKSAMMA

8 thoughts on “Monstret sa att han skulle ge mig en 5-års present

  1. Finaste lilla du! <3
    Jag sitter här helt mållös och kan knappt andas efter att ha läst din story. :´(
    Det gör så ont i mig, det känns som om jag slits i delar när jag läser.
    Jag kan bara hoppas att du en dag kan bli HEL, både på in och utsidan!
    Och jag hoppas att den person som förgrep sig på dig hamnar i h*****et!
    Skickar 10000 tröste och styrkekramar! <3
    Du är STARK! <3

    1. ALL BEUNDRAN TILL DIG❤️ som klarade att läsa hela min historia om det värsta övergreppet jag utsattes för! Efter jag valde att här publicera detta minnet förstår jag faktiskt ännu mer vidden utav hur EXTREMT det jag utsattes för! En viktig pusselbit för mig & min vidare läkning! INGEN förstår HUR jag överlevde min uppväxt!!! ÄNNU MINDRE FÖRSTÅR VÅRDEN (främst öppenpsyk) HUR jag kan vara en så VÄLFUNGERANDE MÄNNISKA IDAG!!! Det verkar övergå ALLAS FÖRSTÅND!!! SSÅÅÅ BRA som jag MÅR IDAG trodde jag ALDRIG VAR MÖJLIGT🙏🏼🙌🏼🙏🏼 Sedan nästan EXAKT 1 månad sedan så kunde min UNDANTRYCKTA DRÖM & LÄNGTAN SLÄPPAS FRI🙌🏼 Det som under MÅNGA ÅR KNÄCKTE MIG ABSOLUT MEST VAR ATT JAG KÄNDE ATT GRANNEN TAGIT ”IFRÅN MIG” DET ABSOLUT VÄRSTA!!! ATT JAG SJÄLV INTE FICK MÖJLIGHET ATT SJÄLV FÅ BESTÄMMA OM JAG VILLE FÖRSÖKA BLI GRAVID & MAMMA… Sen i samband med min födelsedag i år kom detta minnet & jag bemötte det på bästa tänkbara vis & det FÖRÄNDRADE ALLT!!! Så nu lever jag MER ÄN NÅGONSIN & KOMMER GÖRA ALLT, ALLT JAG KAN FÖR ATT BLI SJÄLVSTÅENDE MAMMA✊🏼✊🏼✊🏼✊🏼 Har ALDRIG NÅGONSIN KÄNT SÅDANT INRE LUGN & SÅ SÄKER PÅ NÅGOT SOM JUST DETTA🙌🏼 Nu HOPPAS JAG FÖR ALLT I VÄRLDEN ATT DETTA KOMMER BLI VERKLIGHET!!! Trots ALLT jag utsattes för under min uppväxt så ”VANN” INTE ALLA FÖRÖVARE INKL. MIN FAMILJ!!! De sistnämnda har jag inte längre någon som HELST kontakt med🙏🏼🙌🏼🙏🏼 En ENORMT VIKTIG ”PUSSELBIT” FÖR MIG!!! Har idag en ”egen familj” med personer som bryr sig om mig PÅ RIKTIGT & VERKLIGEN VILL MITT BÄSTA🙏🏼🙌🏼🙏🏼

  2. Jag blir så ledsen o arg när jag läser din berättelse. Vill bara in i din text o göra slut på din granne. Dina föräldrar verkar ju ha varit totalt iskalla.

    Skönt o höra att du börjar må bra och att livet börjar återvända.

    Inget barn ska behöva växa upp som du gjort.

    Styrkekramar från mig.

    Mvh Patrik

  3. Usch vad hemskt att läsa, ryser i kroppen och känner en stark obehagskänsla av att läsa vad han har utsatt dig för. Styrkekramar!!

  4. ALL BEUNDRAN TILL DIG❤️ som klarade att läsa hela min historia om det värsta övergreppet jag utsattes för! Efter jag valde att här publicera detta minnet förstår jag faktiskt ännu mer vidden utav hur EXTREMT det jag utsattes för! En viktig pusselbit för mig & min vidare läkning! INGEN förstår HUR jag överlevde min uppväxt!!! ÄNNU MINDRE FÖRSTÅR VÅRDEN (främst öppenpsyk) HUR jag kan vara en så VÄLFUNGERANDE MÄNNISKA IDAG!!! Det verkar övergå ALLAS FÖRSTÅND!!! SSÅÅÅ BRA som jag MÅR IDAG trodde jag ALDRIG VAR MÖJLIGT🙏🏼🙌🏼🙏🏼 Sedan nästan EXAKT 1 månad sedan så kunde min UNDANTRYCKTA DRÖM & LÄNGTAN SLÄPPAS FRI🙌🏼 Det som under MÅNGA ÅR KNÄCKTE MIG ABSOLUT MEST VAR ATT JAG KÄNDE ATT GRANNEN TAGIT ”IFRÅN MIG” DET ABSOLUT VÄRSTA!!! ATT JAG SJÄLV INTE FICK MÖJLIGHET ATT SJÄLV FÅ BESTÄMMA OM JAG VILLE FÖRSÖKA BLI GRAVID & MAMMA… Sen i samband med min födelsedag i år kom detta minnet & jag bemötte det på bästa tänkbara vis & det FÖRÄNDRADE ALLT!!! Så nu lever jag MER ÄN NÅGONSIN & KOMMER GÖRA ALLT, ALLT JAG KAN FÖR ATT BLI SJÄLVSTÅENDE MAMMA✊🏼✊🏼✊🏼✊🏼 Har ALDRIG NÅGONSIN KÄNT SÅDANT INRE LUGN & SÅ SÄKER PÅ NÅGOT SOM JUST DETTA🙌🏼 Nu HOPPAS JAG FÖR ALLT I VÄRLDEN ATT DETTA KOMMER BLI VERKLIGHET!!! Trots ALLT jag utsattes för under min uppväxt så ”VANN” INTE ALLA FÖRÖVARE INKL. MIN FAMILJ!!! De sistnämnda har jag inte längre någon som HELST kontakt med🙏🏼🙌🏼🙏🏼 En ENORMT VIKTIG ”PUSSELBIT” FÖR MIG!!! Har idag en ”egen familj” med personer som bryr sig om mig PÅ RIKTIGT & VERKLIGEN VILL MITT BÄSTA🙏🏼🙌🏼🙏🏼

  5. Oj, är alldeles tagen! Mållös…all kärlek till dig, önskar dig en ljus framtid, att du får det liv du vill ha!

  6. Jag läste kära du! Känner med dig från hela hjärtat och önskar så att du aldrig skulle behövt varit med om det din granne utsatte dig för. Önskar så att du blivit sedd och omhändertagen. Ger dig all kärlek och värme jag bara kan, och vill svepa in skydd till alla de händelser du varit med om ♥️

  7. Vet inte vad jag ska säga för det finns inte ord för det. FRUKTANSVÄRT är det enda jag kan komma på. Vad jag gjort om jag träffat på den idioten kan jag inte svara på. ÖNSKAR DIG ALL LYCKA OCH GLÄDJE resten av livet och hoppas du blir fri för så mycket det bara går.
    Tusen kramar och glädje till dig så gott det går
    ♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.