Att leva efter trauma är som att höra en knapphål falla, att tolka in varje ansiktsuttryck på människor som du möter, att alltid övertänka, att ha en kropp på högspänn i väntan på nya attacker.

Alla som en gång fått en stöt av en elkontakt kan nog förstå det obehag som man känner inför att fortsättningsvis koppla in kontakter.
Alla som en gång vräkt i sig skaldjur som framkallat matförgiftning förstår det illamående som uppstår inför att senare äta skaldjur.

Dessa är exempel på att små incidenter kan sätta långtgående spår som både påverkar kropp och psyke. Vi har alltså minne i hjärnan och vi har ett kroppsminne som får magen att vända sig vid bara lukten av skaldjur efter en rejäl förgiftning.

När ett litet barn blir fasthållet och penetrerat så är det inte bara ett enda intryck som skapar livslånga avtryck i barnets psyke och kroppsminne. Smärtan, skräcken och chocken gör alltså att hjärnan och kroppen  registrerar alla situationens intryck med röd flagg och hädanefter kommer alla dessa intryck att starta igång kroppens alla varningssystem hos den utsatte.

-Därför kan det räcka det med att en sköterska tittar med lite arg min för att den utsattes kropp och psyke ska sätta igång alla kroppens larmsystem.
-Därför kan det räcka med att någon hoppar fram bakom ett hörn för att försätta en utsatt i total panik.
-Därför kan det räcka med en förnimmelse av samma lukt som förövaren hade för att hjärnan och kroppen ska säga “VARNING LIVSFARA”

Utsatta pendlar alltså konstant ut och in i ett stress- katastrofläge som gör att minsta lilla intryck kan förstöra såväl dagar som veckor för den utsatte, och lika lite som den som blivit matförgiftad kan styra över sitt illamående så kan den utsatte styra över de responser som kan uppstå efter trauma och som stundtals kan te sig lite udda.

Har man vänner och bekanta med trauma I bakgrunden så kan det vara bra att ha I åtanke att när man får de mest underliga reaktioner på någonting som man kanske inte tycker var av större vikt så är det traumaresponserna som talar sitt tydliga språk, och när man försöker ge en kram för att trösta så kan det resultera I en total härdsmälta med tanke på alla kroppsminnen som vaknar till liv vid beröring.

Våra maskrosor har med sin kunskap om hur det är att befinna sig I ett helvete utvecklats till otroligt varma och stöttande människor som skulle göra allt för att ingen ska behöva gå igenom vad de gjort och förstår man bara orsakerna till varför någon reagerar som de gör så blir det kanske lättare att hantera situationer som kan uppstå, för det är inte tu tal om att man kan bli lite bakvänd efter trauma.

#maskrosrevolution

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA 

Admin Admin

av @dmin_dumpen

Vill du kontakt så når du oss lättast på telefon 0760075779. Ansvarig utgivare: Sara Nilsson databasens namn www.dumpen.se Tillhandahållare: Sara Nilsson

2 svar på ”Bra att veta – för alla maskrosvänner ❤”
  1. Jag hade en väldigt otrygg barndom. Jag var utsatt för våld men jag kan inte minnas av jag var utsatt för våldtäkt. Däremot så minns jag en skum bekant till familjen och har ett svagt minne av att han vid 8 års ålder bad mig sitta i hans knä och jag minns att han var obehaglig. Jag mötte han i vuxna livet en gång och reagerade direkt med att jag inte kunde se han i ögonen. Jag är övertygad att mer saker hänt i min barndom som jag bara inte har minne av. Jag kan känna att det är tur att jag inte minns, samtidigt som det känns obehagligt. Min barndom var raka vägen in i missbruk och destruktiva relationer, sökte bekräftelse osv, ville fly från alla minnen från barndomen, ville inte tänka och känna. Jag lyckades bli fri mitt missbruk och har idag flera års nykterhet MEN traumat är kvar, såren i själen, tomheten. Hur fixar man det, kan man ens fixa det? Jag fick aldrig traumabehandling som barn, jag fick aldrig ens frågan av socialtjänsten vilket var väldigt konstigt kan jag tycka (som barn ska man inte ens behöva fråga, det är väl vuxna som ska fatta att ett barn behöver det efter att ha levt i en sån miljö)

    När jag ser konfrontationerna blir jag rädd. Rädd och ledsen att det finns människor som vill barn illa. Det är egoistiska människor som bara tänker på sig själva.

    TACK för att ni arbetar så hårt för barnens rätt! Ni är underbara människor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.