Spiongäddor

Tänker tillbaka lite på det gångna året. Resan till psyk med en man som efter konfrontation förra året bröt ihop, blev till en milstolpe för vår del.

Mannen som är diagnostiserad pedofil, hade nekat sig igenom tre rättegångar rörande sexualbrott mot barn. I samtliga fall hade han dömts mot sitt nekande.

På väg in till psyk brast han ut i orden:

– Jag är pedofil.

Han upprepade orden flera gånger och det lät som att han smakade på dem.

Han började berätta om saker som han tidigare förnekat i förhör.

I väntrummet på psykakuten tog mannen upp sin surfplatta. Han visade grupper och communities för vuxna pedofiler.

Detta blev till en milstolpe.

Från askan, där det kryllar av individer som söker barn att förgripa sig på, till elden där man knyter kontakter med andra vuxna, i syfte att skapa offer av barn som är så små att de varken kan skriva eller läsa.

Mannen berättade om termer och uttryck som man använder för att förmedla att man har ett sexuellt intresse för barn, och hur man på bästa sätt uttrycker sig för att smälta in.

Körde hem den natten med huvudet fullt av tankar. Redan nästa dag testade vi mannens instruktioner och dörren till ett becksvart mörker öppnade sig. Resultatet ser man i ”NäNäNä sa mannen” och ”FemfingerTobbe”.

En som var dödstrött på alla dessa män som söker tretton och fjortonåringar, och deras krav var Sanna Fiskare.

– Två fingrar i luften och ta en bild.

– Prata in ett meddelande och säg att du gillar min k*k

– Sträck ut tungan och ta en bild.

Hon tog till sig alla tips som vi fick från mannen och förädlade metoden. Först ut av socialt accepterade individer med ett intresse för småbarn från hennes bibliotek var brandmannen i Fränsta. Sedan har det bara fortsatt. Hon tog sig djupare och djupare in och hennes arbete har lett till ett väldigt stort antal gripanden.

För ett litet tag sedan nådde vi ännu en milstolpe. En konfrontation med en man som kapitulerade kort efter publicering, bestämde sig för att ge oss tillträde till de nätverk där han befunnit sig.

– Är du medveten om att detta medför vissa risker för din det? frågade jag.

-Om någonting skulle hända mig, så föredrar jag att det är på grund av att jag försöker ställa saker till rätta så jag är inte rädd, svarade mannen.

Och ja…

Som svar på frågan huruvida man verkligen bör kommunicera med individer som spenderat många år i dessa nätverk, så gör förstahandsinformation att det blir så mycket lättare att navigera i mörkret.

Med denna milstolpe, kommer vi att bli mer restriktiva med att publicera skärmdumpar på chattkonversationer då vi riskerar att förstöra arbetet om vi exponerar de nätverk som vi fått tillträde till. Istället kommer vi att transkribera konversationer som härstammar därifrån.

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA