(Denna text lade Gruppmedlem ut på Dumpen.se – facebook gruppen i Augusti 2022)
Då försökte han tränga in i mig men slutade då jag sa sa att det gjorde ont. Kommer ihåg att jag blev kissnödig och skämdes så mycket efteråt att jag ålade ur sängen och kröp längs golvet in i badrummet. Åtta år gammal. Sedan när det tryckte på när jag satt på toaletten blev jag rädd för jag trodde det skulle komma ut en bebis!
De följande åren kladdade han på mitt kön så ofta han kom åt och jag skulle även ta på honom. När jag var 14 år så våldtog han mig flera gånger. Jag sa inte nej utan lät det bara ske. Kände som jag inte kunde säga stopp och skydda mig själv. Det hade pågått så många år.
När jag var 12 år och var på semester med morfar och mormor var morfar under mina kläder så fort mormor inte var i närheten.
Jag skrev då ett brev till morfar om att han istället skulle träffa kvinnor i sin ålder.
Jag skrev också att han måste spola ner brevet så inte mormor skulle se. Min skam var stor och den tog jag på mig så liten jag var trots att skammen borde vara morfars.
Min mormor dog när jag var 16 år och då slutade jag komma dit. En gång när jag var 18 år och nybliven mamma besökte jag morfar för att mamma skulle dit. Jag hade ju inte berättat och kunde inte neka besöket. Jag och morfar var ensamma ett tag och även då när jag hade babyn på armen började morfar gnida sig mot mig.
Jag berättade för mamma med hjälp av vänner vad morfar gjort. Då var jag 31 år. Mamma grät och istället för att finnas för mig grät hon och upprepade att hon mist sin fina pappa. Mamma sa även en annan gång att ”han i alla fall varit snäll mot henne”. Detta trots att han våldtagit både mig och mammas syster, min moster alltså och morfars dotter när hon var 15 år och mormor var borta och städade hos hennes sjuka mamma.
Idag på Facebook läste jag ett inlägg från min mamma som nu är över 80 år men pigg.
Hon skrev på en sida om vilka döda personer man saknar. Hon skrev ”jag saknar mina underbara föräldrar”. Det var som ett slag i ansiktet! Hon hade kunna skriva ”jag saknar min underbara mamma”
Hon lever i total förnekelse och jag vet inte längre om jag kan ha någon kontakt med henne.
Jag är 58 år idag. Idag skäms jag inte. Jag är bara så himla arg för att det skulle tystas ner.
Jag vill berätta. Ändå väljer jag att vara anonym här. Det är första steget.
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA
Swish: 076-0075779
Din berättelse tar tag i mitt innersta, skakar invärtes då jag så väl känner igen det du beskriver. Tack & lov var jag 12åringen som skrek allt vad rösten höll, skrek vad jag hamnat i för grepp, 2 kusiner i samma ålder som inte kunde fatta att deras pappa kastat sig över mig i ladugården hölager. Övriga omkring mig (3 vuxna) som såklart förskräcktes över vad dom tvingades höra då jag skrek i över en halvtimma bakom en toalettdörr så ingen tvekan fanns om vad jag hamnat i (han var/är ett obehagligt äckel). Bilen som skulle ta oss hem rullades fram enligt mitt krav ända fram till ytterdörren, bakdörren till bilen skulle stå vidöppen, alla fick garantera att han inte fanns i närheten, jag rusade ut & kastade mig på golvet & där låg jag tills vi lämnat området. Alla visste nu men ingen sa något, ingen frågade varför mina frekventa helger upphörde för alltid på den platsen. Längre fram skilde sig min moster från honom & motivet var inte bara ett varför. Jag lever på tacksamheten att kunna explodera & ingen missade mitt budskap. Jag har sedan dess berättat för alla tänkbara om detta, inkl min familj & närmaste, han är INTE populär.
Jag känner starkt för dig som inte hade förmågan, brutalt hemsk uppväxt & din egen mamma som inte…..jag förstår verkligen din känsla.
KRAM från en medmänniska!