(Denna text lade Gruppmedlem ut på Dumpen.se-facebook gruppen i Juli 2022)

Ett liv som utsatt
Är en man i 40årsåldern som blev utsatt ett flertal gånger från 4-årsåldern och framåt av flertalet olika förövare.
Tänkte dela med mig delar av det för att det eventuellt kan hjälpa någon.
Började i 4-årsåldern när grannens dotter passade mig och jag fick utföra sexuella tjänster på henne.
Runt 6årsåldern blev jag drogad och utsatt på diverse sätt av en kille när min kusin passade mig och hon hade valt att ha fest.
I lågstadiet blev jag brutalt överfallen på hemvägen från skolan och min klasskamrat hittade mig i snön fullt med blod och byxorna nerdragna och medvetslös.
Blev även utsatt upprepade gånger på min fars sportklubb när han lämnade mig ensam.

Min hjärna valde att stänga minnena totalt för att som jag förstår nu jag skulle överleva.

Levde ett liv som det ömsade skinnet på ormen. Jag fanns men utan innehåll. Kom i kontakt med diverse droger och annat för de gav något till mig för en kort stund och jag kände mig inte tom och meningslös.
Ville många gånger avsluta livet för jag såg ingen mening med det, för jag levde utan att leva och visste inget om vad som hände när jag var liten för det var totalt borta i minnet.
Så kommer mitt första barn i 20årsåldern och jag får för första gången känslor i mitt liv. Det var en eufori och jag vandrar på moln. Det räddade troligen mitt liv för jag slutade festa och annat.
Var dock så överbeskyddande med mina barn utan att veta varför för minnet från övergreppen var fortfarande dolda för mig.
När barnen då flytt hemmet och jag sitter själv i ett tomt hus 40 år efter mina övergrepp bestämde min hjärna att det var dags att minnas.
Hade blivit inbjuden till dumpen för ett år sedan och började läsa lite och minne började komma.
Kontakta Sara och ställde lite frågor.
Då kollapsa min kropp, jag skakade okontrollerat kräktes och försvann mentalt.
Fick hjälp ovärderlig hjälp av Sara och dumpen.
Lyckades få professionell hjälp mot kroppsbesvären och den lugna sig.
Men det hände något mer, för jag fick känslor smak och lukt som jag aldrig känt förut.
Jag började sakta leva
Nu ett år senare och med en kropp som lever och minne som kommer sakta men i min egen takt har jag fått något som alltid saknats, livsgnistan
Livsgnistan som gör att det bubblar i kroppen,
och jag är inte längre skalet utan innehåll.
Jag vill tacka dumpen med allt för det har hjälpt mig på min resa till ett liv
Och jag vill speciellt tacka Sara för att hon stått ut med alla knasiga chattar jag stört henne med.
Men utan dumpen och Sara tror jag inte jag hade varit vid liv idag när minnena återkom.

/Gruppmedlem

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA

Swish: 076-0075779

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sv Swedish
X