(Denna text lade Gruppmedlem ut på Dumpen.se-facebook gruppen i Juli 2022)

Blev utsatt av min morfar från jag var 8 år.
Då försökte han tränga in i mig men slutade då jag sa sa att det gjorde ont. Kommer ihåg att jag blev kissnödig och skämdes så mycket efteråt att jag ålade ur sängen och kröp längs golvet in i badrummet. Åtta år gammal. Sedan när det tryckte på när jag satt på toaletten blev jag rädd för jag trodde det skulle komma ut en bebis!
De följande åren kladdade han på mitt kön så ofta han kom åt och jag skulle även ta på honom. När jag var 14 år så våldtog han mig flera gånger. Jag sa inte nej utan lät det bara ske. Kände som jag inte kunde säga stopp och skydda mig själv. Det hade pågått så många år.

När jag var 12 år och var på semester med morfar och mormor var morfar under mina kläder så fort mormor inte var i närheten.
Jag skrev då ett brev till morfar om att han istället skulle träffa kvinnor i sin ålder.
Jag skrev också att han måste spola ner brevet så inte mormor skulle se. Min skam var stor och den tog jag på mig så liten jag var trots att skammen borde vara morfars.

Min mormor dog när jag var 16 år och då slutade jag komma dit. En gång när jag var 18 år och nybliven mamma besökte jag morfar för att mamma skulle dit. Jag hade ju inte berättat och kunde inte neka besöket. Jag och morfar var ensamma ett tag och även då när jag hade babyn på armen började morfar gnida sig mot mig.

Jag berättade för mamma med hjälp av vänner vad morfar gjort. Då var jag 31 år. Mamma grät och istället för att finnas för mig grät hon och upprepade att hon mist sin fina pappa. Mamma sa även en annan gång att “han iaf varit snäll mot henne”. Detta trots att han våldtagit både mig och mammas syster, min moster alltså och morfars dotter när hon var 15 år och mormor var borta och städade hos hennes sjuka mamma.

Idag här på Facebook läste jag ett inlägg från min mamma som nu är över 80 år men pigg.
Hon skrev på en sida om vilka döda personer man saknar. Hon skrev “jag saknar mina underbara föräldrar”. Det var som ett slag i ansiktet! Hon hade kunna skriva “jag saknar min underbara mamma”
Hon lever i total förnekelse och jag vet inte längre om jag kan ha någon kontakt med henne.

Jag är 58år idag. Idag skäms jag inte. Jag är bara så himla arg för att det skulle tystas ner.
Jag vill berätta. Ändå väljer jag att vara anonym här. Det är första steget.

Tack!

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA

Swish: 076-0075779

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.