En fiskares dagbok. Del 1.
Dagen börjar med att jag vaknar och säger godmorgon till mina barn. Därefter loggar jag in online för att säga godmorgon till ”mina” gäddor. Individer som önskar att de fick skada mina och andras barn.
Jag ser till min förskräckelse att jag har fått 47 nya meddelanden från nya individer sedan gårdagen. Meddelanden från individer som exhalterat undrar om jag verkligen bara är 13 år.
När jag svarar ja så haglar det in meddelanden från 45 stycken av dessa. Det är bilder på nakna kroppar och frågor om jag är en duktig flicka som vill lära mig hur man tillfredsställer en mogen man.
2 stycken av dessa svarar istället att jag är för ung och jag kommer på mig själv med att bli glad över dessa två när det egentligen borde ha varit det som samtliga skulle ha svarat.
30 minuter har passerat sedan jag vaknade och redan nu är dagen inte lika härlig som den var när jag först slog upp ögonen. Jag lägger undan telefonen och serverar frukost till mina barn.
Jag frågar om äldsta barnet drömt något härligt under natten och jag hoppas samtidigt att det aldrig kommer en dag när mitt barn har mardrömmar om elaka vuxna.
Barnet mitt är ibland rädd för monster men jag vet att alla riktiga monster finns mitt bland oss alla. Väl dolda men inte omöjliga att få tag på. Det är också den insikten som driver mig framåt.
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA
Varför är detta så vanligt? Vad har gjort att detta blivit så normaliserat? Var har det gått fel? *förkrossad*
Det har alltid vart såhär, dem frodas bara på internet där dem kan göra det när dem vill
Jag blev medlem som 14 på en dejtingsajt för uppmärksamhet, hade mest otydliga bilder men var nog klart att jag var ganska ung. När jag sa min riktiga ålder så var minst 90 procent av den som svarade helt okej med min ålder, var nog bara 10 procent som sa nej det går inte det är fel. Även ur en 14 årings perspekriv förvånande det mig hur många vuxna som VILL prata med barn. Små tonåringar.
Nu när jag själv är vuxen 20+ tycker jag till och med 18 låter ungt, hur kan någon tycka det är OK att gå flera år yngre än 18?
Så länge jag kan minnas så har det varit okej med herrtidningar,allmenakor på de flesta manliga arbetsplatser med ofta yngre flickor och då hette det att det var oskyldiga bilder. Fast man tydligt kunde se att det var tjejer flickor i yngre tonåren med flätor i håret och texter som skulle locka dessa hungriga gamar.
En av herrtidningarna ville få in bilder på killarnas flickor flickvänner så de kunde publicera bild och text mins så väl att en av mina jämnåriga skicka in bild då var vi inte äldre än 14,15 år och då det här är åren 75-76 77 någon stans.