En dag i maj 2018 så skulle min verklighet förändras för alltid.

Det samhälle och system jag trott så oerhört mycket på hela livet skulle helt plötsligt visa sig vara ett luftslott.

Att våra barn i ett land som Sverige skulle vara skyddade var något jag hade antagit vara en självklarhet.

Att utredningar, straff och vård vid brott mot barn inte skulle genomföras med barnens bästa i fokus var helt otänkbart.

Jag hade fått information om att en manlig pedagog på mitt barns förskola begått sexuella övergrepp på barn redan i mitten av mars med information av ledningen att det rörde sig om tre barn.

Att inte ha fått mer information än så skavde så jag beslutade efter domen i maj att själv hämta ut den.

Åtta namn radades upp i vittnesmål av både förövaren själv och förskolan.

Jag som hela tiden kommunicerat med förskolechef och pedagoger under förundersökningen angående mitt barns psykiska mående och t.o.m. frågat dem rakt ut om de trodde han blivit utsatt.

Jag hade blivit totalt utesluten ur mitt barns upplevelse och trauma.

 

I ”mitt” Sverige skulle detta aldrig få ske.

I alla fall inte i det Sverige jag trodde jag levde i.

 

2020 gjordes barnkonventionen till lag i Sverige och förhoppningarna var höga.

Tills den dag jag försökte använda den.

Det skulle visa sig att vi fått en lag som inte gick att bryta emot.

Det finns inga repressalier och den går ej att använda i enskilda fall.

I vårt fall fanns det grava brott mot barnkonventionen och jag slet som ett djur för att de som tystat barnen och satt sig själva och förskolans rykte före barnens bästa inte skulle få fortsätta jobba med barn.

Jag motarbetades i alla instanser, mina anmälningar ledde ingenstans och vuxna människor som gjort aktiva val som skadat barn skyddades av myndigheter och rättssystemet.

Barnen som var offer lämnades helt till sitt öde utan att få sina röster hörda eller vård för det trauma de upplevt.

Vart är vi på väg när polisen inte behöver upplysa vårdnadshavare om deras barns förekomst i utredningar kring sexuella övergrepp, när människor som jobbar med barn inte behöver stå till svars när de aktivt utsatt barn för fara?

Fem av åtta barns fall lades ner utan någon som helst efterforskning eller information till vårdnadshavare p g a att mannen tog tillbaka sina vittnesmål i dessa fall.

Mannen dömdes i tingsrätten till 4 års fängelse för grova sexuella övergrepp på barn, utnyttjande av barn för sexuell posering, grovt barnpornografi brott och barnpornografi brott.

 

Hovrätten sänkte domen.

Efter överklagan till hovrätten så sänks straffet till 2 år och 10 månaders fängelse p g a förmildrande omständigheter.

Enligt hovrättens bedömning så berodde de förmildrande omständigheterna på att mannen ansågs vara ”så psykiskt störd att han inte förstår sig på sexuella relationer till barn”.

Man skulle ju kunna tro att detta skulle leda till att mannen placerades på en vårdinrättning men så var inte fallet.

Istället så fick han efter sänkning av straffet, mängdrabatt, praxis att man sitter av ⅔ av straffet komma ut i samhället efter något som mer liknade en promenad igenom en skyddad anstalt.

Medan de drabbade barnen p g a mannens, förskolan och samhällets agerande dömdes till en livstid av psykisk ohälsa, skamkänslor, skuldkänslor och självdestruktivitet.

Vi måste börja prata om övergrepp, barnen måste få höras och synas, det som så länge dolts och tystats ner måste synliggöras och skulden måste hamna där den hör hemma, hos förövaren.

Utan sina röster blir barn lätta offer för dessa rovdjur och möjligheten att skydda dem blir nästintill obefintlig!

/Mikaela

2 thoughts on “Rätten att bli hörd

  1. Känner så väl skolors vilja att skydda förövare och lägga locket på och förminska de övergrepp offren blivit utsatta för, oavsett vad det gäller. När en närstående till mig blev misshandlad i skolan under skoltid av ett par äldre elever så bad skolan familjen att inte polisanmäla utan ville ”lösa det med samtal” eftersom de var måna om de som misshandlat. Att barnet som blev misshandlat mådde jättedåligt långt efter struntade skolan helt i…

  2. Synt att inte förskolans namn och ort samt hovrättens och domarnas namn nämndes.
    Var det en förskola i Vingåker?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sv Swedish
X