Sex år och sex månader blev straffet för den man som nyligen dömdes efter att ha begått en mängd sexualbrott mot 14 barn. När han greps hittade man 649 barnpornografiska bilder på LillaM i mannens dator.  Nu berättar LillaM med sina egna ord vad som hände och lite om hur rättsprocessen sett ut. Med fler barn som du vid vår sida som berättar hur det faktiskt är att vara ung idag så kommer vi att klara kampen för er som är barn. Tack för ditt mod LillaM ❤ du är grym.

Jag tänkte berätta min historia om när jag vart groomad och hur det sköttes utav omgivningen.
Jag var under denna tidsperiod 15 år gammal och hade precis fått sommarlov, hade inte någon som riktigt ville hitta på något med mig, föräldrar som jobbade och var ensam hemma ganska mycket, då vände jag mig till att ta kontakt med folk på sociala medier och för mestadels på Snapchat.

För mig som 15 åring så var det normalt att ta kontakt med folk på Snapchat och även att lära känna nya människor där som senare därpå blev mina vänner. Jag satt en dag och bekräftade alla vänförfrågningar jag hade fått och börja skriva ganska mycket med en utav de jag accepterat, han var då en kille som var väldigt trevlig, charmig och visade mycket intresse i mig och gav mig bekräftelse jag aldrig innan fått.
Detta var ju då en stor lycka för mig då jag hittade någon jag trodde kunde vara min vän och började dela med mig av saker i mitt liv och fick även höra hans historier om saker han upplevt och jag fick en slags trygghet för denna kontakt.
Vi hade konstant kontakt och det gick fort mellan våra svar och det var mycket som kändes så rätt, han visade sig bry sig, han visade sig ha gått igenom liknande saker som mig, han visade sig dela många intressen med mig trotts att han var äldre än mig så fick jag en känsla utav trygghet och närhet!

Tiden gick och han började bekräfta hur vacker jag var, hur fin personlighet jag har, hur mogen jag var för min ålder osv, därefter började det hela att dala. Han började skicka bilder på sitt könsorgan och säga att han vill göra saker med mig som förgyller hans sexuella idéer, han berättade för mig hur han var insatt i BDSM och att han ville behandla mig som hans ”lilla sexslav” hans ”lilla hora” hur han ville föra upp saker i mig, binda fast mig, strypa mig, spotta mig i munnen och massor annat.

Jag som 15 åring tyckte ju självklart att detta var obehagligt och slutade svara honom, men han fortsatte att försöka behålla kontakten med mig och började bli som han var i början emot mig, alltså ”snäll” ….. men denna gång frågade han även efter bilder på naken, jag ville självklart inte skicka nått sånt men märkte fort hur hans humör ändrades när jag sa ”jag vill inte” ” skulle aldrig skicka sånt” ”jag är bara 15” osv, han blev mer irriterad emot mig och sa att jag skulle blivit bestraffad om jag var hos honom….alltså att han skulle smiska mig, strypa mig osv.

Jag vart obekväm och började skämta mot han att han var ett ”äckligt peddo” . Och där märkte han väl att det inte funkade att göra så med mig så han började istället bekräfta mig mer, säga att jag var vacker, hade en vacker kropp osv, därefter fick han som han ville och jag började skicka bilder på mig själv naken, under denna tid var jag osäker på mitt utseende och den bekräftelse jag fick förgyllde min dag samtidigt som jag grät mig själv till sömns utan att veta varför riktigt, det gick vara längre och längre då han vad mig filma mig naken, visa mitt underliv, bad mig att penetrerande mig själv och skicka det till han, eftersom att jag fick bekräftelse så gjorde jag detta men också för att jag vet hur han blev när jag sa nej till att skicka bilder och filmer. Tillslut så sa jag ifrån att jag aldrig mer tänker skicka mer bilder och videos men han fortsatte att tjata, hota, kalla mig skällsord som ”hora” osv.
Men jag stod på mig och slutade skriva med han.

Ett år senare får jag komma in på förhör utan att veta vad det gäller, de frågade frågor om min och hans kontakt, de frågade om materialet jag skickade och där fick jag även reda på att jag fanns i en stor mängd pornografiskt material på hans telefon och även i sparade filer på hans dator.
Det blev en stor chock för mig och jag blev helt förstörd, jag hade ingen aning om att han hade sparat ner detta material och kände mig så skamfylld och orolig över att de har sett allt material.
Jag fick veta mer om situationen och den dagen så blev mitt liv ett enda stort kaos, jag kände mig äcklig, hade panikångest varje kväll, fick sömnparalyser och skyllde all skam och skuld på mig själv, jag tyckte att jag fick skylla mig själv för vad jag hade skickat och gjort och kunde inte alls koppla det till att han har tvingat mig eller manipulerat mig.

Det gick ett tag och skolan började, jag kunde verkligen inte gå varje dag, jag stannade hemma och mådde väldigt dåligt, ingen av varken mamma eller pappa sa något om situationen och jag vågade heller inte öppna upp mig om den då jag tänkte att allt var mitt fel. Gick å kräktes ganska ofta utan att förstå varför, hade panik utan att förstå varför, vart paranoid utan att förstå varför, gömde mig mycket från vänner, skola, familj och sociala medier framförallt!

Det blir en vardag och jag börjar på min praktik som var det enda jag kunde se fram emot, allt gick bra, jag fick goda omdömen men en dag så ringer min advokat mig och jag får reda på att det snart är dags för rättegång och att jag ska dit sen inget mer än så. Jag tappar en del av praktiken också och allt bara känns som motvindar, jag försöker förklara för mamma och pappa att det är dags men de verkar inte lägga så mycket vikt i det, dagen kommer och jag sitter i salen, jag svarar på frågor och får veta utav min advokat att de inte bedömer att jag blivit utpressad att skicka bilder, de bedömer även att jag och han hade en ” vänskaplig” och ”kärleksfull” relation tlll varandra och att jag verkar ha mått ”bra”
Det dom bara inte visste var att jag var skadad inombords och litade på att jag säker bara överdrivit situationen när jag mått dåligt, att det är väl mitt fel att det blev så och att jag inte borde skylla på han för jag hade ju ”mått bra” jag hade ju” frivilligt skickat bilder och videos”
Jag försökte undvika den tunga delen utav situationen men sen kom allt tillbaka efter rättegången när jag satt själv på mitt rum, ingen hade frågat hur jag mådde efter, ingen förstod mig riktigt, och all panik bröt ut, jag ville bara försvinna, mamma kom och började bråka om nån liten grej som jag inte ens i vanliga fall hade reagerat på men eftersom hon inte förstod hur det kändes så kände jag bara att jag ville försvinna, jag ville dö, jag ville skada mig själv, allt som jag känt under den tiden som alla sagt att ” det är inte så allvarligt” ” du skickade ju det” ” du vart inte pressad” osv kom ut och jag började skada mig själv, hade massa tankar om att jag kanske borde sälja mig själv eftersom detta ändå enligt alla runt om kring inte var en stor grej. Jag var hemma från skola och ville inte synas nånstans.

Domen kom och jag fick läsa den, min bedömning kändes som ett skämt men var ändå inte förvånad då de redan hade bedömt mig genom att det inte var en allvarlig situation, att jag skickade frivilligt, att vi hade en bra relation till varandra och så vidare, jag fick iallafall vara under punkten ”kränkande fotografering” och det var det, även fast jag hade så mycket som hälften av allt material som fanns och det var 13 till offer som hade skickat naket till gärningsmannen så blev jag bedömd som den minst allvarliga då jag hade inte bemött ”hot” ”skällsord” osv men i själva verket så fanns det bevis på det bara att jag förminskade det då alla andra i min omgivning gjorde det.

Efter det kände jag bara att jag skulle ha uttryck mig så som det kändes, men samtidigt så hade det nog inte gjort nån skillnad då ingen annan såg på det så allvarligt, ingen annan tyckte att det var en stor grej, ingen annan har upplevt det för att ”på deras tid” fanns inte denhär typen utav sexuella övergrepp. Detta lämnade mig stum när jag fick se hur det faktiskt ser ut.

Att det är inget folk lägger märke till, att det är så vanligt bland ungdomar, att få vuxna har koll på vad som sker undgomar och även kanske deras egna barn vardagligen, det förminskas otroligt mycket och blir bara vanligare och vanligare för varje dag som går!

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA 

3 thoughts on “LillaM, ett av de fjorton traumatiserade barnen berättar

  1. Ledsen för din skull och att du inte har blivit tagen på allvar. Man reagerar så olika på övergrepp, vem kan säga att du inte har lidit av det här i lika stor utsträckning som de andra. Att en vuxen man beter sig på ett sånt okänsligt sätt, mot en liten 15-årig tjej som är precis ny i livet är skamligt.

    Du behöver stöd och vägledning inte en äcklig individ som förgriper sig på dig. Att dessutom rättsväsendet och andra i din omgivning verkar tycka att du till viss del har dig själv att skylla, är helt fel, helt, helt fel. En människa beter sig överhuvudtaget inte alls åt på det här sättet mot någon annan.Tyvärr så finns de i bland oss, dessa monster. Skammen ligger på honom inte på dig, du har inget att skämmas för. Hoppas du får det stöd du behöver. Håll huvudet högt för det är inte ditt fel.

  2. Tack för att du berättar!
    Jag har själv varit med om grooming, av flera män när jag var mellan 13-14 år. En av dem blev dömd. Jag har också, som du beskriver, känt sådan skam över detta. Jag har länge tänkt och trott att jag är den enda som varit med om något sådant här. Det har idag gått 9 år sedan detta hände. Det är bara senaste tiden som jag insett att jag är inte den enda som varit med om något sånt här, och att det verkligen inte är något att skämmas över. Något som fortfarande sitter kvar och som jag kommer ha svårt att glömma är att min egen pappa sa till mig att jag bör skämmas. Detta sa han då vid tiden av rättegången, som ägde rum när jag hade fyllt 16. Det var inte jag själv som berättat om det, utan mina föräldrar fick veta när polisen kontaktade dem i samband med att de fått tag på denna man (han hade groomat över 30 flickor). Det går inte en dag utan att jag tänker på detta och jag har mått så otroligt dåligt. Jag är glad över att dumpen finns och att man här kan få ta del av andras berättelser. Jag tycker det är viktigt att vuxna och speciellt politiker får mer kunskap kring detta ämne. För den skam jag fick känna.. av både samhället och av min familj.. det hoppas jag ingen stackars flicka idag får uppleva.

  3. LillaM, du är så stark och grym, tack för att du delar med dig. ❤️
    Blir så arg och ledsen att du och andra offer både känner skam och inte blir tagen på allvar. Ska inte kunna vara så ens. Det är så fucked up att samhället är så här. Finns även folk som förnekar att detta är vanligt och de förstår inte hur ofta detta händer och hur ofta dessa as får igenom sin vilja och makt. Det är så skrämmande att dessa (oftast) män finns ibland oss och fortsätter utöva övergrepp, de får ju inte i närheten av de konsekvenser de borde.
    Jag är så glad att dumpen.se finns och att Sara och Patrik lyfter detta. Jag hoppas och vill att hela Sveriges befolkning, varenda en, börjar besöka denna sida så att ingen äcklig pedofil kommer undan. Så att deras liv förstörs så mycket som möjligt.

    Sen är mörkertalet så stort att det alltid kommer komma undan. Men börjar de som blir tagna få riktiga konsekvenser måste det bli bättre. Hur fan kan de inte söka hjälp om de känner såna där känslor? Hur kan de sova om nätterna och leva med sig själva? Jag förstår inte…

Lämna ett svar till Saga Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sv Swedish
X