Konsekvenser av sexuella övergrepp

Redan efter första våldtäkten förändrades mitt liv. Men efter mer än 1000 hade man berövat mig förutsättningen till ett värdigt liv. Den här lilla tjejen på bilden dömdes oskyldigt till ett liv med outhärdlig psykisk och fysisk smärta, psykisk ohälsa och utan rätten till frihet att kunna älska sig själv.

Konsekvenserna av sexuella övergrepp är så djupgående få verkligen inser till fullo. Hur har mitt vuxenliv sett ut? När jag var 19 fick jag mina första komplex ptsd symtom (c-ptsd), första flashbacks, ångest, depression, självskador, svält och sedan första suicidförsöket. Det var inkörsporten till ett liv i helvetet, igen.

Sedan jag var 19 till jag var 36 var jag mer inlåst på psyk och behandlingshem än vad jag var hemma. Jag skadade mig själv så allvarligt och mycket att man ville skicka mig till rättspsyk fastän jag aldrig hade begått ett brott, tvärtom var det jag som hade blivit utsatt. Jag har gjort så många självmordsförsök och livsfarliga självskador så det går inte att räkna. De flesta gångerna inte för att dö, jag ville leva men visste inte längre hur. Men jag behövde känna att jag blev räddad, för jag blev aldrig räddad då, när de 3 förövarna brutalt låg på mig och slet sönder mig.

Överdoser, hängning, balansera på broräcken, gå på motorvägen, lägga mig på tåg spår, klättra på högspänningsmaster, skurit, bränt, skållat, kvävt, slagit och klämt mig med flit. Självhat, svält, hetsätning, kräkning. När jag hade fyllt 30 skrevs det i mina papper att alla rehabiliteringsmöjligheter var uttömda, att jag aldrig mer skulle kunna ha någon som helst arbetsförmåga livet ut.

Jag fick inte välja att utbilda mig till det jag ville trots toppbetyg från gymnasiet. Jag fick inte välja att plugga eller resa, upptäcka livet som 19 åring. Då satt jag redan på psyk. Jag bältades, tvångsmedicinerades och hade vak vid min sida dygnet runt istället. Ständigt stod återkommande anteckningar i min journal genom åren att ”patienten kan avlida när som helst pga det svåra självskadebeteendet”. Alla mina drömmar och min frihet togs ifrån mig. Tills idag, när jag är 41 år gammal, kan jag inte sova. Det var om nätterna min ena förövare kom år efter år. Min kropp kan fortfarande inte slappna av utan är i ständig beredskap att bli väckt för att våldtas. Dagliga minnesbilder av övergreppen, ångest som gränsade till psykos, svåra psykosomatiska smärtor i kroppen i både muskler och nerver, kramper i livmodern, så svår värk i benen en sommar att jag inte kunde stå upp mer utan behövde en rullstol, allt pga kroppsminnen och åratal av svåra anspänningar. Min personlighet var splittrad eftersom jag hade flertal dissociativa störningar. Jag kunde bli apatisk i upp till 7 timmar, okontaktbar och orörlig trots starka smärtprovokationer av läkare.

Jag hade svåra funktionella kramper som liknande Grand Mal i epilepsi utan att något fattades mig fysiskt. Jag kunde inte njuta av mat, inte umgås och ha vänner utanför psyk. Jag kunde inte berätta, vågade inte visa mina ärrade armar. Skämdes. Hatade mig själv och mitt liv, övertygad om att det var mitt fel. Jag fick inte välja att skaffa barn, ha ett arbete, en mening, ett syfte. Mitt enda mål var att slippa. Slippa minnas, känna och komma ihåg vad de hade gjort. Slippa se framför näthinnan hur de slet itu mig.

Detta pga att 3 män valde att gå över alla gränser och tog min späda kropp. De våldförde sig på den och mina känslor, rev sönder mitt lilla hjärta så att jag som vuxen inte visste vad sann kärlek var. Jag berövades det mest naturliga i livet, att kunna bli rörd och beröra, att känna värmen i en kram. Därför att våld, smärta och kärlek var samma sak för mig, det hade de fått mig att tro och känna.

Ändå straffas dessa brott så lindrigt här medan offren lider ofta livet ut. Jag har äntligen brutit tystnaden som aldrig borde varit min i första hand! Bryt den tystnaden du med, för våra barn och ungdomar och för alla vuxna som liksom jag berövades ett värdigt liv eller faktiskt inte finns bland oss mer för att de inte orkade mer! Ingen ska dömas till ett sådant liv jag tvingats leva för man är utan skuld! Men konsekvenserna kan se ut så här i verkligheten! Det är inte bara ett barn som skadas, ett liv ruineras!

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA