Hur hade mitt liv sett ut om jag inte blev utsatt för övergrepp när jag var liten? Den frågan får jag ofta när jag är ute och föreläser och även på Instagram och Facebook.

Det är i och för sig omöjligt att svara på för mitt liv blev ju som det blev och det går ju inte att ändra på. Men lek med tanken att tidsmaskinen har uppfunnits och det gick att resa tillbaka i tiden och göra om sitt liv.

Jag hade då rest tillbaka långt innan jag träffade min förövare som jag träffade i tioårsåldern, jag hade rest tillbaka för att på nåt sätt fått mina föräldrar att förstå att båda är skyldiga att ge deras barn förutsättningar att få med sig så mycket bra händelser från uppväxten som möjligt.

Min mamma och pappa skilde sig när jag var runt två år så jag har inga minnen av att han har bott hemma hos oss. Jag hade för mig att vi var hemma hos han och hans nya familj varje vecka men det visade sig att det kanske var en gång i månaden…

Min pappa gifte om sig väldigt snabbt och fick en son med sin nya fru, jag har alltså en halvbror som jag inte känner. Min pappa jobbade på Frölunda Torg som ligger nåt stenkast ifrån där jag växte upp och gick i skolan.

Inte nån gång kom han till skolan varken skolstart eller skolavslutning så det var som man inte hade någon pappa, jag minns när man kom tillbaka efter sommarlovet att dom flesta hade roliga minnen som dom hade gjort på lovet med sina föräldrar, jag och min brorsa blev skickade på koloni ensamma och hade inga roliga minnen att berätta.

Min mamma satsade allt på sig själv och hennes resa från att varit hemmafru till att utbilda sig och fixa statusjobb och statusprylar, hon varvade med att kära ner sig i knepiga typer som skulle vara extra pappor till oss..

Att min förövare så lätt fick tillgång till mig med eller utan min mammas goda minne har varit ett fruktansvärt minne jag burit med mig under alla dessa år, hon var den enda som kunde ha räddat mig men hon valde sig själv istället. Jag har hört alla hennes historier om hur jobbigt hon hade under dom tre åren hon var tillsammans med min förövare, hon har inte nån gång frågat mig hur jag upplevde det…

Hade jag fått välja så känner jag ibland att det kanske hade varit bättre om jag inte blev född men den tanken slår jag lätt ifrån mig för idag kan jag hjälpa andra med samma historia som min och det hjälper mig att känna mig bättre.

Men jag hade gärna sluppit min gärningsman och sluppit all den ilskan jag har känt hela mitt liv men samtidigt är det ilskan och hatet som driver mig till att hjälpa till att få en bättre morgondag för alla barn

Du får bara ett liv och det går inte att sudda ut sin historia och du får definitivt inte välja dina egna föräldrar men du behöver inte bli dragandes med dina föräldrar livet ut utan man hittar styrka på andra ställen och livet går vidare!

Vill ni stötta mig och Sara I vårt arbete så är vi väldigt tacksamma 

4 thoughts on “En bättre morgondag för alla barn

  1. Kämpa på Patrik, låt aldrig någon tysta din röst, det som händer våra barn därute är oacceptabelt! Sanningen är ofta svårt att höra men viktig för att trygga en bättre framtid 🙏❤️

  2. Nope, man väljer inte sina föräldrar, läs morsor, men man väljer, med ålder och insikt, deras status i ens liv 😉

  3. Fruktansvärt med såna upplevelser för ett barn. Glad att du kämpar så hårt idag för att rädda andra stackars barn. Önskar jag kunnat rädda dig, Patrik. ❤

Lämna ett svar till Spader dam Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sv Swedish
X