När Lambertz var ute och slirade i träskmark, för att sedan i rikssänd TV kasta en skugga över målsäganden så hände något riktigt roligt. Gubbens charader blev glasklara, och jag hoppas innerligt att svallvågorna från magplasket kommer att slå mot stranden och spola bort alla spår av en syn på sexualitet som borde dött ut med trojanska riket. Ni som lider av samma skeva syn på sexualitet, flytta på er för här kommer vi 🙂 Ni som värnar om förövarens möjligheter att gå fria, vik hädan. Vi har för avsikt att göra samhället till en ytterst karg plats även för människor som skyddar de rovdjur som förgriper sig på barn.

Jag vågar å barnens vägnar utmana dig herr Lambertz med dina egna ord! Jag undrar hur du menar när du mål B 2937-10 från högsta domstolen, ett fall som blivit prejudicerande, alltså en mall för hur landets tingsrätter ska utforma domarna i mål där barn berättar att de varit utsatta för sexualbrott. I denna dom yttrar du dig om trovärdigheten hos ett vittne, som i fallet är en pojke som berättar att fadern våldtagit tonom, och att han tvingats suga av sin pappa. 

Du skriver:

”I målet, liksom ofta i mål om sexualbrott, är bedömningen av målsägandens och dennes utsagas trovärdighet central för prövningen av skuldfrågan” 

Trovärdighetsbedömningen ska alltså göras av den utsatte. Oskuldspresumtion råder, men när justitierådet Lambertz får tycka så blir oskuldspresumtion för den tilltalade per automatik en skuldpresumtion för barnet som berättar om övergrepp. 

Du skriver:

”Särskilt svårt är det att bedöma trovärdigheten utifrån exempelvis det allmänna intryck som målsäganden ger eller av icke-verbala faktorer i övrigt, såsom grad av nervositet eller säkerhet, benägenhet att fästa eller slå ner blicken, röstläge, emotionella reaktioner, gester eller rörelsemönster”

Ska du bedöma ett barns trovärdighet på rörelsemönster säkerhet och röstläge? Återigen misstänkliggör vi offret, och försöker tolka in tecken för att kunna sänka målsägandens trovärdighet. Vill påminna justitierådet Lambertz om justitierådet bör ställa sig neutral inför parterna i en rättsprocess.

Du skriver;

”En viktig omständighet är ofta hur berättelsen har växt fram, t.ex. förekomsten eller avsaknaden av ledande frågor under utredningen.”

Ännu ett sätt att sänka trovärdigheten i en utredning. Ledande frågor får inte ställas, och skuldfrågan ligger nu hos förhörsledaren, som genom ledande frågor kan sänka barnets trovärdighet. Frågan ”har pappa stoppat in sin snopp i din mun, kan alltså fälla barnets trovärdighet, och som de flesta utsatta vet, så har barnet många gånger svårt att berätta om vad som hänt. 

Du skriver:

”Betydelsen av faktorer som annars skulle sänka trovärdigheten kan minska om målsäganden lämnar en godtagbar förklaring, varvid dock en sådan förklaring normalt inte ökar trovärdigheten i övrigt. Möjliga alternativa förklaringar till målsägandens agerande före och under rättegången bör beaktas. Att målsäganden framstår som mer trovärdig än den tilltalade är givetvis inte tillräckligt för en fällande dom.”

Jag tycker nog att justitierådet när man fortsätter att skriva om offrets trovärdighet, och avkräver godtagbara förklaringar av ett barn som sitter i förhör, och i de fall som godtagbara förklaringar finns, så ökar detta ändå inte barnets trovärdighet, inte ens i de fall där målsäganden framstår som mer trovärdig än den misstänkte så räcker bevisningen till en fällande dom. Vänligen utveckla alternativa förklaringar till varför ett barn berättar att pappa satt kuken i hans mun.

Du skriver:

”Att en person, liksom hans eller hennes berättelse, uppfattas som trovärdig behöver inte betyda att uppgifterna är tillförlitliga. Det kan sammanhänga med att personen av något skäl är övertygad om att berätta sanningen fastän uppgifterna delvis har sin grund i inbillning, sammanblandning, suggestion, annan yttre påverkan på minnet eller omedvetna förskjutningar i minnesbilden”

När barnet väl lyckas framstå som trovärdigt och berättelsen hänger samman på ett sätt som för en vuxen kan tolkas som med sanningen överensstämmande, så kan det hänga samman med att barnet lider av vanföreställningar. 

Herr Lambertz, jag vill erinra om att ni i ert ämbete verkar avsakna den objektivitet som nödvändig för rollen som domare i högsta domstolen, opartiskehet inför parterna är i ert fall av största vikt, då ni skapar prejudicerande domar, som sedan blir vägledande för tingsrätterna i hela riket.

Du skriver:

”Särskilt noggrant bör domstolen beakta sådana omständigheter som kan tala för att målsägandens uppgifter är mindre tillförlitliga, exempelvis att det finns personliga motsättningar mellan målsäganden och den tilltalade, att målsäganden har behov av en förklaring i förhållande till sin familj eller att målsäganden annars kan ha skäl att rikta sanningslösa beskyllningar mot den tilltalade. Också den frestelse som kan finnas för vissa målsägande att få skadestånd bör beaktas.”

Här fortsätter man att misstänkliggöra målsägandesidan. Nu är det anhöriga som som blir misstänkta för att påverka målsäganden att rikta sanningslösa beskyllningar mot den tilltalade. Dessutom anser man att skadeståndet utgör en frestelse. Herr Lambertz borde kanske arbeta som försvarsadvokat, då han uppenbart brister i den objektivitet som en domare bör upprätthålla. Fru Justitia har två vågskålar, inte en.

Du skriver:

”Anlitandet av beteendevetenskapliga experter i mål om sexualbrott kan i en del fall utgöra en värdefull hjälp för domstolarna. De kan bl.a. bidra med nyttig bakgrundsinformation och fästa rättens uppmärksamhet på möjliga felkällor.”

Krav ställs inte på dessa ”vetenskapliga experter” som du anser att man ska ta in. Vittnespsykolog är inte en skyddad titel, därmed utgör de värdefull hjälp för en förövare som kan köpa ett expertutlåtande för summor som skulle få de flesta att dansa jenka i träskor och lederhosen om det nu skulle gagna saken. 

Ett samhälle baserat på prejudicerande domar där justitierådet Lambertz varit inblandad, är ett samhälle där alla sexualbrottslingar som inte erkänner brott går fria, och det passar väl bra när man flexar mellan sidorna på skranket som en limbodansare.

Vi har inte något större fel på lagstödet i Sverige, men när herrar med kladdiga fingrar och taskig syn på sexualitet ska in och bestämma hur man ska styra över praxis och tillämpning så blir följden ett samhälle där 98% av alla sexualbrott mot barn inte leder till fällande dom.

Vill ni stötta mig och Patrik I vårt arbete så är vi väldigt tacksamma.

Hela domen hittar ni här:

https://www.google.com/url?sa=t&source=web&rct=j&url=https://www.domstol.se/globalassets/filer/domstol/hogstadomstolen/avgoranden/2010/b-2937-10.pdf&ved=2ahUKEwjUzq63-dbwAhWrB2MBHS97BzcQFjAAegQIBBAC&usg=AOvVaw3RRIfHuUUrkJBPKTD_JE2t

1 thought on “I Lambertz värld kan barnen lockas att anklaga föräldrar för våldtäkt.

  1. Lambertz, ett rovdjur, en förövare och antisocial person som gjort mycket galet för svenskt rättsväsende från ett offerperspektiv. Han har framgångsrikt jobbat för att underlätta för förövare att komma undan och sedan kunnat dra nytta av den lagstiftning han skapat. Helt oförklarligt hur en sådan person kunnat vara justitsiekansler. Om någon saknar trovärdighet så är det han. Vidrigt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sv Swedish
X