Vilken tidning skulle rapportera om kriminalitet ur ett gärningsmannaperspektiv och göra reportage om den ”stackars” knarkförsäljaren som behövde en ny bil eller bankrånaren som inte hade pengar till hyran? Detta är dock den bistra verkligheten när det handlar om massmedias rapportering om övergrepp av barn.
Tidningarna skriver spaltmeter om hur förövarna tänker när de väljer att göra så att barn förlorar förmågan att känna lycka livsglädje och inspiration och TV sofforna är tungt nedsuttna av pedofilsympatisörernas arslen. Tystnaden ur ett offerperspektiv är dock massiv, trots att 20% av barnen blir utsatta för sexualbrott.
Om 100 år så hoppas jag verkligen att man kommer att prata om denna eran som en fruktansvärd tid för barn att växa upp i, för det är vansinne med alla småttingar som blir utsatta för skräckupplevelser som vida överskrider den rädsla som man upplever vid en bilolycka eller i samband med överfall, och när skulden sedan hamnar hos barnet istället för hos förövaren, så blir skammens munkavle till skydd för pedoraptorn, som kan fortsätta förstöra livet för fler barn.
Nej, prata med offren istället för pedoraptorerna, de som varit utsatta bär på den sanning som behöver komma ut, för att man ska förstå rovdjurens farlighetsgrad.
Stort tack till er som stöttar mig och Patrik I vårt arbete. /Sara
